- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
90

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Några blad ur Englands historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

följaktligen då även skulle leverera livsmedel, om Newcastle
fråntoges honom med storm, eller för alltid befria Monks
soldater från deras hunger, om han bleve segrare.

Envar blev alltså tvungen att vara eller åtminstone synas
nöjd. Monk, lika uthungrad som hans folk, men låtsande
största likgiltighet i avseende på det ej funna fåret, skar en
halv tum av en tobaksrulle, vilken tillhörde en sergeant bland
hans svit, och började tugga därpå, i det han försäkrade sina
löjtnanter, att hungern var blott en inbillning, och att man
för övrigt aldrig är hungrig, så länge man har något att
sysselsätta tänderna med.

Mellan Monks och hans fienders läger reste sig ett
gammalt kloster, av vilket i dag knappt några ruiner finnas kvar,
men som då ännu var i gott stånd och kallades Newcastles
kloster. Det låg på en rymlig, nästan träskartad plats.

Monk hade låtit besätta detta ställe, som det mest utsatta
för överrumplingar. Man såg ganska väl den fientliga
generalens eldar bortom klostret, men mellan dessa eldar och
klostret sträckte sig Tweed, som välvde sina glänsande böljor
under den täta skuggan av några höga gröna ekar.

Monk kände ganska väl denna ställning, då han mer än
en gång begagnat Newcastle och dess omgivningar till
högkvarter. Han visste väl, att fienden på dagen kunde skicka
rekognosörer till ruinerna och där söka en skärmytsling, men
att han däremot på natten noga skulle akta sig för ett sådant
vågstycke. Han befann sig således i säkerhet.

Också kunde hans soldater se honom, sedan han intagit,
vad han så ståtligt kallat sin kvällsvard, det vill säga efter
den förut omnämnda tobakstuggningen, sitta och sova på sin
rörstol, belyst av skenet från sin lampa och även av månen,
som började visa sig på himmeln.

Monk ryckte plötsligt till. En trupp soldater, vilka
framilade under glädjerop och stötte fötterna mot stängerna till
Monks tält, skränade högt, tydligen i avsikt att väcka honom.

Därtill behövdes ej så starkt buller. Generalen slog upp
ögonen.

- Nå, vad är på färde, gossar? frågade generalen.

- General, svarade flera röster, general, ni skall ej gå
miste om eder kvällsvard.

- Den har jag redan slutat, mina herrar, genmälde gene-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free