- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
96

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Några blad ur Englands historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

Efter några minuters tystnad, varunder han mönstrade
skepparen, frågade honom generalen:

- Du sade ju, att du kommer från Ostende?

- Ja, mylord, raka vägen.

– Då hörde du väl också talas om dagens angelägenheter,
ty jag betvivlar icke, att man sysselsätter sig därmed i
Frankrike och Holland. Vad har han för sig, han, som kallar sig
konung av England?

- Åh, mylord! utropade skepparen med ljudlig röst och
oförställd uppriktighet, det var en lycklig fråga, och ni
kunde ej vända eder till någon lämpligare person än mig, ty jag
kan sannerligen ge eder ett säkert svar på denna fråga. Kan
ni tänka, mylord, när jag landade i Ostende för att där sälja
några makriller vi fångat, såg jag för detta kungen spatsera
bland sandrevlarna, medan han väntade på hästarna, som
skulle föra honom till Haag; det var en lång, blek man med
mörkt hår och något barsk min. Han tycktes för övrigt ej
må så synnerligen väl, och jag tror, att luften i Holland ej
är honom nyttig.

Monk avhörde med spänd uppmärksamhet skepparens
raska, färgrika och vidlyftiga tal på ett språk, som icke var
hans; lyckligtvis talade han det själv, som vi redan anmärkt,
med mycken lätthet. Skepparen å sin sida använde än ett
franskt, än ett engelskt ord, än ett, som ej tycktes tillhöra
något språk, emedan det var gaskogniskt. Lyckligtvis talade
även hans ögon, och det så vältaligt, att man nog kunde
förlora ett ord av hans mun, men ej ett enda uttryck i hans
ögon.

Generalen syntes allt mer och mer belåten med sin examen.

- Du hörde förmodligen sägas, att denne för detta konung,
som du kallar honom, ämnade sig till Haag i och för något
visst ändamål?

- Ja visst, svarade skepparen, det hörde jag sägas.

- För vad ändamål då?

- Alltid det samma, svarade fiskaren; har han icke den
fixa idén att återvända till England?

- Det är sant, medgav Monk, tankfull.

- Oberäknat, tillade skepparen, att ståthållaren, ni vet ju,
mylord, Wilhelm II, kommer att hjälpa honom, allt vad han
förmår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free