- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
100

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Några blad ur Englands historia - 14. En slumrande million

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

rater, aom viskade med en livlighet, vilken ej syntes fri från
oro. Men han gav dem en vink, som tycktes lugna dem.

- Hälla, gossar, kommen hit! sade skepparen; hans
härlighet general Monk är nog ädelmodig att betala vår fisk och
har den godheten att hysa oss över natten.

Fiskarna slöto sig till sin förman, och anförd av Digby,
marscherade den lilla truppen bort till marketenterierna,
vilken plats, som man påminner sig, anvisats dem.

Under vägen gingo fiskarna i mörkret helt nära förbi den
vakt, som förde den franske adelsmannen till general Monk.

Denne adelsman var till häst och insvept i en vid kappa,
varför också skepparen ej kunde se hans ansikte, huru
nyfiken han än tycktes vara. Adelsmannen däremot, som icke
visste, att han hade landsmän så nära sig, gav icke ens akt
på den lilla truppen.

Adjutanten förde sina gäster in i ett tämligen snyggt tält.
En stor eld brann utanför tältet och spred sitt purpursken
över de gräsbevuxna vattenpussarna i träsket, vilka krusades
av en tämligen frisk nattvind. Då matroserna slagit sig ned
i tältet, önskade adjutanten dem god natt, och gjorde dem
uppmärksamma på, att man från tältöppningen kunde se
masterna av båten, vilket bäst bevisade, att den ännu ej gått
till botten, vilket mycket tycktes glädja skepparen.

14. EN SLUMRANDE MILLION.

Fransmannen, som Spithead anmält för Monk, och som
var så väl insvept i sin kappa, då han red förbi
skepparen, färdades, för att ej synas nyfiken, förbi de särskilda
posterna utari att se sig omkring. Han fördes till generalens
tält och lämnades ensam i tältets förmak, där han avbidade
Monk, som ej dröjde längre att infinna sig, än nödigt var
för att inhämta sina underlydandes rapport och för att genom
mellanväggen av tältduken studera den persons ansikte, som
önskade ett samtal.

De män som eskorterat den franske adelsmannen tycktes
för generalen ha rapporterat med vilken grannlagenhet han
uppfört sig, ty redan första intrycket av generalens
mottag-ningssätt var gynnsammare, än främlingen kunnat vänta sig
i en sådan stund och av en så misstänksam man. Icke dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free