Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En slumrande million
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
mindre, då Monk befann sig mitt emot främlingen, riktade
han på honom sin genomträngande blick, vilken denne å sin
sida uthärdade utan att synas varken förlägen eller orolig.
Efter några sekunder gjorde generalen en åtbörd med,
handen och med huvudet, till tecken, att han väntade få höra, vad
främlingen hade att säga.
- Mylord, sade adelsmannen på god engelska, jag har låtit
hos eders härlighet anhålla om ett samtal för en sak av
mycken vikt.
- Min herre, svarade Monk på franska, för att vara en
fastlandets son talar ni ganska väl vårt språk. Jag ber eder
ursäkta mig, ty min fråga är tvivelsutan något ohövlig: talar
ni franska med samma lätthet?
- Det är ej underligt, mylord, att jag är tämligen hemma
i engelskan; jag har i mina unga dagar bott i England, och
sedan dess har jag gjort två resor till detta land.
Dessa ord uttalades på franska och med en renhet, som icke
blott röjde fransmannen, utan en sådan från trakten av Tours.
- I vilken trakt av England bodde ni, min herre?
- I min ungdom bodde jag i London, mylord; sedan, vid
pass år 1635, gjorde jag en lustresa till Skottland; slutligen
uppehöll jag mig, år 1648, någon tid i Newcastle och just i det
kloster, vars trädgårdar nu äro besatta av eder armé.
- Förlåt mig, min herre, men ni förstår väl meningen med
dessa frågor, eller hur?
- Det skulle förvåna mig, mylord, om de icke gjordes mig.
- Säg nu, min herre, vad kan jag göra för eder, och vad
önskar ni av mig?
- Följande, mylord; men dessförinnan, äro vi allena?
- Fullkomligt allena, med undantag av skiltvakten, som
bevakar oss.
Då Monk yttrade detta, slog han med handen tillbaka
tältdörren och övertygade adelsmannen, att skiltvakten var på
högst tio stegs avstånd, och att han således vid första rop
kunde inom en sekund påräkna beväpnad hjälp.
- I sådant, fall, mylord, sade adelsmannen i lika lugn ton,
som om han sedan längre tid tillbaka stått på vänskaplig
fot med generalen, i sådant fall är jag fullt och fast besluten
att inlåta mig i samtal med eders härlighet, då jag känner
eder för att vara en man av heder. Vad jag kommer att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
