Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En slumrande million
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
- Jag tackar, mylord, svarade Atos, i det han bugade sig,
ty ni visar mig en heder, varav jag känner mig värdig
genom den böjelse, som drager mig till eder.
- Det är så mycket artigare av eder att på ett så
frimodigt sätt antaga tillbudet, enär mina kockar äro föga
talrika och allt för oövade, och mina proviantörer i afton
kommit tillbaka med tomma händer, så att, om icke en fiskare
av eder nation förirrat sig in i mitt läger, hade general Monk
i dag måst gå till sängs utan aftonmåltid. Jag kan således
nu bjuda på färsk fisk, efter vad säljaren sade mig.
- Mylord, jag antager bjudningen huvudsakligast för att
få den äran att några ögonblick längre stanna hos eder.
Efter dessa artighetsbetygelser serverades kvällsvarden,
eller vad som skulle gälla därför, ett enda fat med kokad fisk,
som bjöds de höga bordskamraterna, tycktes lova de hungriga
magarna mer än de bortskämda gomarna.
Medan kvällsvarden intogs, det vill säga medan de åto
fisken och drucko dåligt öl, avhörde Monk berättelsen om de
sista tilldragelserna, om fronden, om herr de Condés
försoning med konungen och om hans majestäts sannolika
förmälning med infantinnan Maria Teresia; men han, liksom
även Atos, undvek alla anspelningar på de politiska
intressen, som i detta ögonblick förenade eller rättare söndrade
England, Frankrike och Holland.
Under detta samtal övertygade sig Monk om en sak, den
han redan anmärkt vid de första ord, som växlades dem
emellan, nämligen att han hade att göra med en man av hög
samhällsställning.
Denne man kunde ej vara en lönnmördare, och Monk ville
ej heller tro honom om att vara en spion, men Atos röjde på
samma gång så mycket slughet och fasthet, att Monk trodde
sig i honom se en konspiratör.
När de stigit upp från bordet, sade Monk:
- Ni tror då verkligen, att eder skatt finnes kvar, min
herre?
- Ja, mylord.
- Är det edert allvar?
- Mitt fulla allvar.
- Och ni tror eder kunna återfinna den plats, på vilken
den nedgrävts?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
