Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Gravvalvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det får du se. En lykta! Fort hit med en lykta!
– Ja, eders härlighet. Vill mylord, att jag skall ledsaga
eder?
– Du eller en annan, lika gott, endast jag får någon, som
lyser mig.
– Det var besynnerligt, tänkte Atos, mycket besynnerligt
med den där fiskarens röst?
– Slån eld, I andra! skrek skepparen, fort, skynden!
Därpå vände han sig till den av kamraterna, som stod
honom närmast, och tillade sakta:
– Lys du, Menneville, och håll dig färdig till allt.
En fiskare slog med en flinta eld i en bit fnöske och
påtände med en svavelsticka ljuset i hela tältet.
– Är ni färdig, min herre? frågade generalen Atos, som
vände sig bort för att ej utsätta sitt ansikte för ljusskenet
– Ja, general, svarade han.
– Ah, den där franske adelsmannen! sade helt sakta
skepparen. Besitta mig, var det icke ett gott infall, jag fick,
att skicka dig åstad, Menneville! Det fattades blott, att han
känt igen mig! Lys nu!
Detta sades längst in i tältet och så sakta, att Monk ej
kunde höra ett ord därav. För övrigt sprakade han själv
med Atos.
Under tiden lagade Menneville sig i ordning eller, rättare,
erhöll föreskrift av sin anförare.
– Nå? frågade Monk.
– Här är jag, general, svarade fiskaren.
Monk, Atos och fiskaren lämnade tältet.
– Det är omöjligt, tänkte Atos; huru kunde jag väl inbilla
mig något så orimligt!
– Gå förut mellersta vägen och tag ut stegen, sade Monk
till fiskaren.
De hade icke hunnit tjugo steg, förrän samma skugga, de
sett gå in i tältet, nu kom ut därifrån, kröp fram till
pålarna och, skyddad av detta slags omkring vägen anbragta
bröstvärn, nyfiket såg efter, varåt generalen gick.
Alla tre försvunno i töcknet. De gingo åt klostret till, vars
vita stenar redan framskymtade likt gravvårdar.
Efter några sekunders halt under portvalvet gingo de in
i klostret. Dörren var krossad av yxhugg. En vaktpost av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
