- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
111

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Gravvalvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fyra man sov helt tryggt i en fördjupning; så övertygad var
man, att anfall ej skulle göras åt den sidan.

– Dessa karlar skola väl icke besvära eder? sade Monk
till Atos.

– Tvärt om, general, de skola hjälpa oss att rulla
kaggarna, om eders härlighet tillåter.

– Ni har rätt.

Huru tungt än skiltvakten sov, vaknade han dock redan
vid de tre vandrarnas första steg. Monk gav lösen och
inträngde, företrädd av lyktan, i det inre av klostret. Han
gick efterst och bespejade varje den minsta rörelse av Atos, i
det han höll sin dragna dolk under rockärmen, färdig att
stöta den i adelsmannens sida vid första misstänkta åtbörd
denne kunde göra. Men Atos gick ined stadiga och säkra
steg genom salarna och över gårdarna.

Ej en enda dörr, ej ett enda fönster fanns mer i denna
byggnad. Dörrarna hade uppbränts, några i själva
karmarna, och de förkolnade lämningarna syntes ännu tandade av
eldens åverkan, emedan denna slocknat av sig själv, då den
utan tvivel ej förmått helt och hållet förtära de massiva,
med spikar hopfästa ekfogningarna. Alla fönsterrutorna
voro sönderslagna, och en hop nattfåglar, uppskrämda av
lyktskenet, syntes flyga ut genom hålen. I det samma
började jättelika läderlappar tyst beskriva sina stora kretsar
kring de tre störande gästerna, medan man såg deras skuggor
sväva på de av skenet belysta höga stenväggarna. Denna
anblick var lugnande för eftertanken. Monk drog därav den
slutsatsen, att ingen människa fanns i klostret, då de skygga
djuren ännu uppehöllo sig där och togo till flykten vid hans
ankomst.

Sedan Atos banat sig väg genom grushögarna och bortryckt
åtskilliga murgrönsrankor, vilka ställt sig som väktare i
ensligheten, gick han till gravvalvet, som låg under stora salen,
men vari man nedsteg från kapellet Där stannade han.

– Nu, general, äro vi på ort och ställe, sade Atos.

– Där är således stenhällen?

– Ja.

– Ja, jag ser verkligen ringen, men den är nu fastrostad
vid hällen.

– Vi måste ha en hävstång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free