Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Gravvalvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kan jag hjälpa eder? frågade Monk.
– Nej tack, mylord, jag vill icke, att eders härlighet skall
lägga hand vid ett verk, för vilket ni troligtvis ej ville bära
ansvaret, om ni kände dess sannolika följder.
Monk upplyfte huvudet.
– Vad vill ni därmed säga, min herre? frågade han.
– Jag vill säga ... Men den där karlen ...
– Vänta, sade Monk, jag begriper eder fruktan, och jag
skall anställa ett prov med honom.
Monk vände sig åt fiskaren, vars hela skuggbild man såg
vid skenet från lyktan.
– Come here, friend, sade han i befallande ton.
Denne rörde sig ej ur stället.
– Det är bra, fortfor han, han förstår icke engelska. Var
så god och tala detta språk, min herre.
– Mylord, svarade Atos, jag har ofta sett män under vissa
förhållanden äga nog självbehärskning att ej besvara en
fråga, gjord på ett språk, som de förstå. Fiskaren är kanske
slugare, än vi tro. Jag ber, mylord, var god och bortvisa honom.
– Säkert önskar han ha mig ensam i denna källare, tänkte
Monk. Lika gott, jag vill se slutet på det här; jag är lika
stark som han, och vi äro allena.
– Min vän, sade Monk till fiskaren, gå åter uppför
trappan och se till, att ingen kommer och stör oss.
Denne gjorde en rörelse för att åtlyda befallningen.
– Lämna kvar din lykta, återtog Monk; den skulle röja
din närvaro och kunde ådraga dig ett muskötskott av någon,
som bleve skrämd.
Fiskaren tycktes värdera rådet; han nedsatte lyktan på
golvet och försvann under valvet av trappan.
Monk gick att taga lyktan och bar den till foten av
pelaren.
– Nå, sade han, är det verkligen pengar, som gömmas i
denna grav?
– Ja, mylord; om fem minuter skall ni ej tvivla därpå.
Atos slog ett hårt slag på gipsbetäckningen, som rämnade
och erbjöd en springa för spetsen av hävstången. Atos
införde hävstången i denna springa, och snart gåvo hela
gipsstycken vika, i det de höjde sig som runda stenar. Nu grep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
