- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
119

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hjärta och förstånd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annan som helst. Således, min herre, låt oss icke mera tala
därom, jag varken avslår eller antar edert förslag; jag lämnar
frågan öppen och avbidar tiden.

Atos visste, att Monk var allt för väl underrättad om allt,
som hade gemenskap med Karl II. Det var varken passande
tid eller ort att längre fortsätta samtalet.

– Mylord, sade han, det återstår mig således blott att tacka
eder.

– För vad då, min herre? För det ni bedömt mig rätt, och
för det jag handlat i enlighet med edert omdöme? Åh, lönar
det verkligen mödan? Detta guld, som ni överbringar konung
Karl, skall tjäna mig som ett prov för honom. När jag får se,
vad han därmed ämnar företaga, skall jag troligtvis fatta en
bestämd tanke om honom, den jag nu icke har.

– Men fruktar ej eders härlighet att blottställa sig, om en
summa bortföres, som är ämnad att gagna eder fiendes
vapen?

– Min fiende, säger ni? Åh, min herre, jag har inga
fiender. Jag står i tjänst hos parlamentet, som befaller mig att
kämpa mot Lambert och konung Karl, vilka äro parlamentets,
men icke mina fiender. Jag kämpar alltså. Om parlamentet
däremot befallde mig att med flaggor smycka Londons hamn,
att låta uppställa soldater på stranden för att emottaga konung
Karl II ...

– Så skulle ni lyda? utropade Atos med glädje.

– Förlåt mig, svarade Monk småleende, så när hade jag,
ett grånat huvud ... i sanning, var hade jag väl mitt
förstånd? ... så när hade jag sagt dårskaper som en ung man.

– Ni skulle då ej lyda? sade Atos.

– Det säger jag icke heller, min herre. Mitt fäderneslands
väl går framför allt. Gud, som förlänat mig kraft, har tvivelsutan
velat, att jag skulle begagna denna kraft för allas bästa,
och han har på samma gång givit mig urskiljning. Om parlamentet
ålade mig något dylikt, skulle jag tänka på saken.

Atos fördystrades.

– Nå väl, sade han, jag finner ganska väl, att eders härlighet
icke är böjd för att gynna konung Karl II?

– Ni frågar mig alltid, greve; tillåt nu, att ordningen även
kommer till mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free