- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
130

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Följande dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

- Allt det där finner jag helt naturligt, sade
underbefälhavaren, ty dessa människor voro i alla fall icke fångar.

- Nej, men jag säger ännu en gång, att en av dem lyst
generalen och den herrn i klostervalvet, och Digby har
försäkrat oss, att generalen hade svåra misstankar mot dessa
fiskare. Vad hindrar väl, att de kunnat vara i hemligt
förstånd med denne herre, och att, då saken blivit utförd, herrn,
som utan tvivel är en oförskräckt man, stannat kvar för att
lugna oss genom sin närvaro och avleda våra efterspaningar
från rätta vägen?

Detta tal gjorde ett visst intryck på de andra två officerarna.

- Tillåt mig säga eder, min herre, svarade Atos, att eder
till utseendet ganska sannolika slutledning dock saknar all
grund i vad som rör mig. Jag har stannat kvar, sägen I, för
att avleda edra misstankar; nå väl, även jag börjar, liksom I,
fatta misstankar, och jag säger eder: Det är omöjligt, mina
herrar, att generalen aftonen före en drabbning skulle
avlägsnat sig utan att ha tillsagt någon därom. Ja, allt detta står i
förening med någon högst egen tilldragelse; ja, mina herrar,
i stället för att sysslolösa avbida utgången, masten I utveckla
all vaksamhet, all möjlig verksamhet. Jag är eder fånge,
mina herrar, på mitt ord eller på vad sätt I viljen. Min heder
är intresserad av, att man får veta, vad det blivit av general
Monk, ja, till den grad, att om I säden mig: Res, skulle jag
svara: Nej, jag stannar, och om I begärden mitt råd, skulle jag
tillägga: Generalen har fallit offer för någon
sammansvärjning, ty om han verkligen måst lämna lägret, skulle han
underrättat mig därom. Söken därför, söken över allt,
genomsöken både jord och hav; generalen har icke avlägsnat sig,
åtminstone icke av fri vilja.

Underbefälhavaren gav de andra officerarna en vink.

- Nej, min herre, sade han, nu går ni i eder ordning för
långt. Generalen kan ej ha berott av tilldragelserna; tvärt om
är det troligen han, som lett dem. Vad Monk gör i denna
stund, har han ofta gjort. Vi göra således orätt i att oroa oss;
hans bortovaro skall troligtvis ej räcka länge; låt oss därför
akta oss att genom en klenmodighet, den generalen skulle
tillvita oss som ett brott, bekantgöra hans bortovaro, vilket
kunde sprida oordning i armén. Generalen ger oss ett omätligt
bevis på sitt förtroende; låtom oss visa oss värdiga detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free