- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
132

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Smuggelgodset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

ankar, och rodde i land, bemannad med åtta sjömän, mellan
vilka man såg ett föremål av avlång form, ett slags låda eller
kista.

Knappt kände man botten, förrän en enda man hoppade
ur jullen, sedan han givit en kort befallning, med en röst, som
antydde vana vid befäl. Till följd av denna befallning blänkte
omedelbart flera musköter vid det svaga skenet från havet,
denna himmelns spegel, och den avlånga kistan vi redan
nämnt, vilken troligtvis inneslöt något kontraband, fördes
med yttersta försiktighet i land. Den man, som först
landstigit, sprang rätt fram åt byn Scheveningen, i det han styrde
kosan åt den mest framskjutande udden av skogen. Där
uppsökte han det hus, vi redan en gång sett framskymta mellan
träden, och det vi angivit som en tillfällig, ytterst anspråkslös
boning för den person, vilken man av artighet kallade konung
av England.

Alla sovo här, liksom överallt; blott en stor hund av det
slag, som fiskarna i Scheveningen spänna för små kärror för
att draga deras fisk till Haag, började skälla förfärligt, så
snart främlingens steg hördes utanför fönstren. Men i stället
för att förskräcka den, som landstigit, tycktes denna
vaksamhet tvärt om förorsaka honom mycken tillfredsställelse, ty
endast hans röst hade kanske varit otillräcklig att väcka upp
husets folk, då den däremot med ett så kraftigt bistånd nu
var nästan överflödig. Främlingen väntade således, tills det
högljudda och långvariga hundskallet efter all sannolikhet
gjort sin verkan; då först försökte han ropa. Vid ljudet av
hans röst började hunden ryta så häftigt, att snart en annan
röst hördes inifrån, vilken sökte tysta honom. När detta
lyckats, frågade denna både svaga, brutna och hövliga stämma:

- Vad vill ni?

- Jag frågar efter hans majestät konung Karl II, svarade
främlingen.

- Vad vill ni honom?

- Jag vill tala med honom.

- Vem är ni?

- Åh, för tusan! Nu frågar ni för mycket; jag talar icke
gärna genom stängda dörrar.

- Säg mig endast edert namn.

- Jag säger lika ogärna mitt namn i fria luften; var för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free