Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. D'Artagnan befarar, att han icke placerat sina pengar rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
nare. Han hoppades på en framtid i d’Artagnans tjänst och
hade följaktligen hellre låtit hugga sig i stycken, än överträtt
anförarens givna order. Så snart d’Artagnan landstigit, hade
han också åt honom anförtrott kistan och vården om
generalens andedräkt. Han hade likaledes anförtrott honom att låta
de sex karlarna uppbära kistan, så snart han hörde de tre
visslingarna. Man har redan erfarit, att löjtnanten
hörsammade föreskriften.
Då kistan väl inkommit i konungens boning, avskedade
d’Artagnan sitt folk med ett vänligt leende och sade till dem:
- Mina herrar, I haven gjort en stor tjänst åt hans majestät
konung Karl II, som inom sex veckor blir konung av England.
Eder gratifikation kommer att fördubblas; gån nu tillbaka
och vanten mig vid båten.
Sedan avlägsnade sig alla under högljudda glädjerop, som
förskräckte till och med den arga hunden.
D’Artagnan hade låtit föra kistan in i konungens förmak.
Han tillslöt med största omsorg dörrarna till detta rum,
varefter han öppnade kistan och sade till generalen:
- Min general, jag ber tusen gånger om förlåtelse; jag vet
ganska väl, att mitt beteende ej varit sådant, det bort vara
mot en man av eder värdighet, men det var nödvändigt för
mig, att ni tog mig för en skeppare. För övrigt är England
ett ganska obekvämt land för transporter. Jag hoppas därför,
att ni gör avseende på allt detta. Men nu, min general, fortfor
d’Artagnan, står det eder öppet att stiga upp och röra eder.
När han sagt detta, avskar han de band, med vilka
generalens händer och fötter voro bundna; den senare steg upp och
satte sig sedan med fattningen hos en man, som väntar på
döden. D’Artagnan öppnade nu dörren till Karls kabinett och
sade till honom;
- Sire, här ser ni eder fiende, herr Monk; jag föresatte mig
att göra detta för att tjäna eder. Det är nu gjort; befall nu
vidare. Herr Monk, tillade han, vänd till fången, ni står nu
inför hans majestät Karl II, oinskränkt härskare över
Storbritannien.
Monk riktade på den unge fursten sin kalla, stoiska blick
och svarade:
~ Jag känner ingen konung av Storbritannien; jag känner
ingen, som ens är värdig att kallas gentleman, ty en utskic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
