- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
143

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. D'Artagnan befarar, att han icke placerat sina pengar rätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en vanlig man vedervågar sitt liv, en fältherre sin lycka, en
konung sitt rike.

– Min herre, sade han till Monk, ni har alldeles rätt i vissa
delar. Jag begär därför icke, att ni skall svara, utan blott
höra mig.

Det uppstod ett ögonblicks tystnad, varunder konungen
betraktade Monk, som stod alldeles kall.

– Ni gjorde mig nyss en smärtsam förebråelse, min herre,
fortfor konungen. Ni sade, att en av mina utskickade begivit
sig till Newcastle för att utlägga en snara för eder, något, som,
i förbigående sagt, är alldeles främmande för herr d’Artagnan,
vilken jag framför allt är skyldig den uppriktigaste
tacksamhet för hans ädla, hjältemodiga tillgivenhet.

D’Artagnan bugade sig vördnadsfullt, men Monk blinkade ej.

– Ty herr d’Artagnan, och märk väl, herr Monk, att jag
icke säger detta för att ursäkta mig, herr d’Artagnan, fortfor
konungen, begav sig till England av egen drift, utan något
eget intresse, utan uppdrag, utan hopp, som en sann ädling,
vilket han är, för att tjäna en olycklig konung och för att till
alla berömdvärda bedrifter under sitt frejdade liv lägga ännu
en ädel handling.

D’Artagnan rodnade något och hostade för att bibehålla
fattningen. Monk rörde sig ej ur stället.

– Ni tror icke, vad jag säger, herr Monk, återtog konungen.
Det begriper jag ganska väl; dylika tillgivenhetsprov äro så
sällsynta, att man i sanning kunde betvivla deras verklighet.

– Herr Monk skulle göra mycket orätt i att icke tro eder,
sire, utropade d’Artagnan; vad eders majestät sagt, är verkliga
sanningen, ja, så verkligt, att det tyckes, som jag, då jag
uppsökte generalen, företagit något, som skämmer bort
alltsammans. I sanning, om det så förhåller sig, är jag förtvivlad.

– Herr d’Artagnan, utropade konungen, i det han fattade
musketörens hand, tro mig, ni har gjort mig en ännu större
stänst, än om ni bragt min sak till ett gott slut, ty ni har gjort
mig bekant med en okänd vän, mot vilken jag evigt skall vara
tacksam och vilken jag alltid skall värdera.

Konungen tryckte hjärtligt hans hand.

– Och med en fiende, den jag hädanefter skall uppskatta
efter hans värde, fortfor han, i det han hälsade Monk.

Puritanens öga framljungade en blixt, men blott en enda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free