- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
144

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. D'Artagnan befarar, att han icke placerat sina pengar rätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hans ansikte, som ett ögonblick upplystes av denna blixt,
återtog därpå sin dystra köld.

– Således, herr d’Artagnan, fortfor Karl, hör nu, vad som
tildragit sig: Greve de la Fère, vilken ni, efter vad jag tror,
känner, hade rest till Newcastle...

– Atos! utropade d’Artagnan.

– Ja, detta är, som jag tror, hans militärnamn. Greve de la
Fère hade alltså begivit sig till Newcastle och ämnade må
hända söka övertala generalen till någon sammankomst med
mig eller mitt parti, då ni, som det synes, på ett våldsamt
sätt avbrutit underhandlingen.

– För tusan! genmälde d’Artagnan, det var troligtvis han,
som kom till lägret samma afton, jag infann mig där med
mina fiskare.

En omärklig rynkning av Monks ögonbryn sade d’Artagnan,
att han gissat rätt.

– Ja, ja, mumlade han, jag trodde mig verkligen känna
igen honom på växten och rösten. Fördömt! Ack, sire, förlåt
mig! Och jag, som trodde, att jag ordnat saken på bästa sätt!

– Det vore ingenting ont däri, min herre, sade konungen,
om icke generalen beskyllde mig för att ha utlagt en snara för
honom, vilket ej är händelsen. Nej, general, det var icke
sådana vapen, jag ämnade begagna mot eder; ni skall strax
övertygas därom. Emellertid, då jag nu ger eder mitt adelsmannaord
därpå, så tro mig, min herre, tro mig fullt och fast.
Nu ett ord till eder, herr d’Artagnan.

– Jag hör på mina knän, sire.

– Ni är mig tillgiven, icke sant?

– Som eders majestät själv sett, alltför mycket.

– Gott! Av en man, sådan som ni, är ett enda ord tillräckligt.
För övrigt står handlingen i bredd med detta ord. Var
god och följ mig, general. Kommer ni med, herr d’Artagnan?

Tämligen förvånad, beredde sig d’Artagnan att lyda. Karl
II gick ut, Monk följde honom, och d’Artagnan följde Monk.
Karl tog samma väg d’Artagnan kommit; snart träffades de
tre nattvandrarnas ansikten av den friska havsluften, och då
de kommit femtio steg utom en liten port, den Karl öppnade,
befunno de sig åter på sandreveln, mitt för oceanen, som, då
floden numera upphört, tycktes vila ut på stranden, likt ett
uttröttat vidunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free