- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
145

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. D'Artagnan befarar, att han icke placerat sina pengar rätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Karl II gick tankfull, med sänkt huvud och handen under
kappan. Monk följde honom med fria armar och orolig blick.
Sist kom d’Artagnan, med handen på sitt värjfäste.

– Var är båten, som förde eder hit, mina herrar? frågade
Karl musketören.

– Där borta, sire; jag har sju man och en officer, som
vänta mig i den lilla båten, vilken är upplyst av en eld.

– Ja, båten är uppdragen på land, jag ser den; men ni har
troligtvis ej kommit från Newcastle i denna båt?

– Nej, sire, jag hade hyrt en feluck, som kastat ankar ett
kanonhåll från land. Det var på denna feluck vi gjorde
hitresan.

– Min herre, sade konungen till Monk, ni är fri.

Så fast vilja Monk ägde, kunde han dock ej återhålla ett
utrop. Konungen gjorde en bekräftande rörelse med huvudet
och fortfor:

– Vi skola väcka en fiskare här i byn; redan denna natt
skall han sätta ut sin båt och föra eder, dit ni befaller. Herr
d’Artagnan skall ledsaga eders härlighet. Jag ställer herr
d’Artagnan under beskydd av eder rättskaffenhet, herr Monk.

Monk lät undfalla sig ett ljud av överraskning, och d’Artagnan
drog en djup suck. Utan att synas märka något klappade
konungen på furudörren till första fiskarkoja, som låg vid
stranden.

– Holla, Keyser! ropade han, vakna!

– Vem ropar mig? frågade fiskaren.

– Jag, konung Karl.

– Ah, mylord, svarade Keyser, i det han steg upp, helt och
hållet påklädd, ur det segel, vari han legat som i en
hängmatta, varmed kan jag vara eder till tjänst?

– Skeppar Keyser, återtog Karl, du skall strax gå till segels.
Här är en resande, som hyr din båt och betalar dig bra; tjäna
honom nitiskt.

Konungen tog några steg tillbaka för att låta Monk obehindrat
tala med fiskaren.

– Jag vill fara över till England, sade Monk, som talade
holländska just så mycket, som fordrades för att kunna göra
sig förstådd.

– Genast, svarade skepparen; nu strax, om ni så vill.

– Men det dröjer väl ändå länge? frågade Monk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free