- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
146

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. D'Artagnan befarar, att han icke placerat sina pengar rätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

- Icke en halv timme, eders nåd. Min äldste son håller
just nu på att göra båten klar, efter vi klockan tre på
morgonen skulle fara ut på fiske.

- Nå väl, är det avtalat? frågade Karl, i det han närmade
sig.

- Allt, utom priset, svarade fiskaren; ja sire.

- Det blir min sak, sade Karl; denne herre är min vän.
Monk spratt till och såg vid dessa ord på Karl.

- Gott, mylord! svarade Keyser.

I detta ögonblick hörde man Keysers äldste son blåsa i ett
kohorn på stranden.

- Och nu, mina herrar, begiven eder av, sade konungen.

- Sire, svarade d’Artagnan, behagar eders majestät förunna
mig några minuter? Jag hade värvat manskap; nu far jag
bort utan dem; jag måste underrätta dem därom.

- Vissla åt dern, sade Karl småleende.

D’Artagnan visslade verkligen, medan skeppar Keyser
svarade sin son, och fyra av Menneville anförda män skyndade
fram.

- Här han I en god summa i avräkning, sade d’Artagnan,
i det han lämnade dem en börs, som innehöll två tusen fem
hundra livrés i guld. Begiven eder nu av och vanten mig i
Calais, I veten var.

D’Artagnan drog en djup suck, i det han lade börsen i
Men-nevilles hand.

- Huru? Ni lämnar oss? utropade karlarna.

- För kort tid, svarade d’Artagnan, eller också för lång,
vem vet? Men med dessa två tusen fem hundra livrés och de
två tusen fem hundra I redan erhållit har jag betalat eder
efter överenskommelse. Låtom oss därför skiljas, mina
vänner.

- Men båten?

- Bekymren eder icke om den.

- Våra saker äro om bord på felucken.

- Kärnten dem och begiven eder sedan strax på väg.

- Ja, kapten.

D’Artagn an gick tillbaka till Monk och sade till honom:

- Min herre, jag avvaktar eder befallning, ty vi skola nu ge
oss av tillsammans, så vida mitt sällskap icke är eder alltför
obehagligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free