- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
148

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Planchet & C:is aktier komma åter i pari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

Det led mot aftonen; en härlig sol, lik en glödgad stålsköld,
sänkte nedre delen av sin skiva under havets blåa rand.
Fe-lucken seglade ännu uppåt den på detta ställe tämligen breda
floden, men Monk befallde i sin otålighet, att man skulle lägga
i land, och Keysers båt landsatte honom, tillika med
d’Artag-nan, på den gyttjiga flodstranden, mitt ibland vassen.

D1 Artagnan lydde undergivet och följde Monk som en
fängslad björn sin herre, men även han fann sig mycket
förödmjukad av sin ställning och mumlade helt sakta, att det var
ganska tungt att tjäna konungar, även de bästa.

Monk gick med stora steg. Man kunde trott, att han ännu
icke var rätt säker, huruvida han åter kommit på engelsk
jord, och man såg redan tydligt några få sjömans- och
fiskarkojor, som lågo spridda på den lilla kajen av denna
anspråkslösa hamn. Plötsligt utropade d1 Artagnan:

- Ah, Gud förlåte mig! Där brinner ju ett hus!

Monk upplyfte sina ögon. Det var verkligen så, att elden
börjat förtära ett hus. Man hade antänt ett litet skjul, som
stötte intill detta hus, i vars tak den redan fattat. Den friska
aftonvinden gav elden fart.

De båda resenärerna påskyndade sina steg, förnummo höga
rop och sågo, då de kommo närmare, soldater svänga sina
vapen och knyta handen mot det brinnande huset. Det var
troligtvis denna hotande sysselsättning, som låtit dem
försumma att signalera felucken.

Monk stannade tvärt ett ögonblick och tolkade nu för första
gången sin tanke med ord.

- Ah, sade han, det är kanske icke mina soldater, utan
Lamberts!

Dessa ord inneburo på en gång uttrycket av en smärta, en
fruktan och en förebråelse, som d1 Artagnan ganska väl
begrep. Det hade ju ock lätt kunnat hända, att Lambert, under
generalens frånvaro, levererat en drabbning, övervunnit och
skingrat parlamentets trupper och med sin här intagit platsen
efter Monks armé, vilken nu varit berövad sitt säkraste stöd.
Under denna ovisshet, som från Monk även spred sig till
d’Artagnan, anställde den senare följande betraktelser:

Antingen har Monk gissat rätt, och då finns det numera
blott lambertister här i trakten, det vill säga fiender, som skola
utmärkt väl taga emot mig, då de ha mig att tacka för sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free