Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Planchet & C:is aktier komma åter i pari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
seger, eller äro sakerna oförändrade, och Monk skall, hänförd
av glädje, då han på samma plats återfinner sitt läger, ej visa
sig alltför hård i sina repressalier.
Under det han så tänkte, gingo de båda resande framåt och
befunno sig snart mitt i en liten hop av fiskare, vilka med
djup smärta sågo huset stå i brand, men, förskräckta av
soldaternas hot, ej vågade säga något. Monk vände sig till en
av fiskarna.
- Vad är på färde? frågade han.
- Min herre, svarade denne man, som under den vida
kappa, vari Monk insvept sig, ej igenkände en officer, detta hus
beboddes av en främling, och denne föreföll soldaterna
misstänkt. Därför ville de intränga i hans boning, under
förevändning att föra honom till lägret, men han hotade, utan att
förskräckas av deras mängd, med döden den förste, som vågade
beträda tröskeln, och då likväl en av dem vågade försöket,
sträckte honom fransmannen med ett pistolskott till marken.
- Ah, är det en fransman? sade d1 Artagnan, i det han
gnuggade sina händer. Gott!
- Huru! Gott? upprepade fiskaren.
- Nej, jag ville säga: vidare; jag missade mig.
- Nå väl, min herre, de andra blevo rasande som lejon; de
avlossade mer än .hundra muskötskott mot huset, men
fransmannen stod i skydd bakom muren, och så ofta någon ville
intränga genom dörren, fick denne ett skott av hans lakej, som
siktar mycket säkert. Så ofta någon närmade sig fönstret,
stötte man på herrns pistol. Se, räkna själv, sju man ligga
på marken.
- Ah, min tappre landsman! utropade d’Artagnan; vänta,
vänta, jag kommer strax till dig, och då skola vi nog tukta
detta pack!
- Ett ögonblick, min herre! sade Monk; vänta!
- Måste jag vänta länge?
- Blott så länge, som behövs för att göra en fråga.
Därefter vände han sig till fiskaren.
- Min vän, sade han med en rörelse, den han oaktat all sin
självbehärskning ej förmådde dölja, var god och säg mig, vem
dessa soldater tillhöra?
- Vem skulle de väl tillhöra, om icke den ursinnige Monk?
- Här har således ingen drabbning levererats?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
