- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
151

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Planchet & C:is aktier komma åter i pari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

- Generalen! skrek Digby, i det han sänkte sin värja.
Generalen! upprepade soldaterna.

- Nå väl, vad är det, som så förvånar eder? frågade Monk
med lugn stämma.

Sedan tystnad åter inträtt, återtog han:

- Säg, vem har antänt elden?
Soldaterna sänkte sina huvuden.

- Huru? Jag frågar, och man svarar mig ej! sade Monk.
Jag gör förebråelser, och man gottgör ej felet! Jag tror, att
elden ännu brinner?

Plötsligen störtade de tjugo soldaterna bort att hämta vatten
i ämbar, krukor och tunnor; körtel igen, de släckte elden med
lika mycken iver, som de ögonblicket förut använt för att
utbreda den. Men redan hade d’Artagnan, framför allt och
först av alla, upprest en stege mot huset, ropande:

- Atos! Det är jag, d’Artagnan; döda mig icke, bäste vän.
Några minuter därefter slöt han greven i sin famn.
Under tiden nedrev Grimaud, med sin vanliga lugna min,

förskansningen i bottenvåningen, och sedan han öppnat
dörren, ställde han sig helt lugn på tröskeln, med armarna i kors.
Vid d1 Art agnans röst hade han dock uppgivit ett rop av
förvåning.

Då elden var släckt, inställde sig soldaterna, helt förvirrade,
med Digby i spetsen.

- Förlåt oss, general, sade han senare. Vad vi gjort, skedde
av tillgivenhet för eders härlighet, som vi trodde var förlorad.

- I ären tokiga, mina herrar. Förlorad! Kan en man,
sådan som jag, gå förlorad? Är det mig kanske icke ti 11 låt et att
efter behag avlägsna mig utan att behöva säga till därom?
Tagen I mig händelsevis för en borgare från City? Bör väl
en adelsman, min vän, min gäst, belägras, omringas, hotas
med döden, för det man misstänker honom? Vad betyder
dessutom ordet misstänka? Gud fördöme mig, borde jag icke
låta nedskjuta alla, som den tappre adelsmannen här lämnat
levande kvar!

- General, sade Digby i jämmerlig ton, vi voro tjugoåtta,
och åtta ligga döda på marken.

- Jag ger greve de la Fére lov att skicka de tjugo andra
samma väg som dessa åtta, sade Monk.

Han räckte Atos sin hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free