Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Huru Atos och d'Artagnan ånyo träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Min själ två- å tretusen. Men en konungs skrud är dyrbarare
än så, och det fordras en million för att köpa tyg till den. Men
säg nu, Atos, om du nu inte är skattmästare, vistas du väl
ändå vid hovet
- Hovet har jag i sanning ingen aning om, svarade Atos.
- Åh, utbrast d’Artagnan med en för honom karakteristisk
grimas. Jag tror på min heder, att jag återgår till min gamla
kärlek, till monseigneur Giulio Mazarin. Min käre Atos, har
du verkligen inte träffat konungen.
- Nej.
- Och du tager detta så lugnt.
- Varför inte. Tror du, min käre d’Artagnan, att det är för
konungens skullsom jag handlat. Jag försvarade fadern, ty
han kämpade för en för mig helig sak, och jag hjälpte sonen
för denna saks skull.
- Det är sant, han var en modig och bra karl, som förde
en bedrövlig tillvaro och fick en skön död.
De båda vännerna vandrade gata upp och gata ned och
plötsligt stannade de utanför en liten krog.
- Men detta är ju Hjorthornet, sade d’Artagnan.
- Jag erkänner villigt, min vän, att det är just här, som
jag tagit min bostad. Jag tycker om gamla bekanta, jag
tycker om att sitta vid detta bord, där jag uttröttad och
förtvivlad sjönk ned, då ni den 31 januari kommo tillbaka.
- Efter att ha funnit den maskerade bödelns bostad. Ja,
det var en hemsk dag.
- Följ med, sade Atos, avbrytande honom.
De trädde in i det rum, som förr utgjorde krogsalen. Det var
med en obeskrivlig rörelse, som d’Artagnan återsåg de gamla
möblerna, panelerna och tapeterna, och kartan som Portos
brukade studera på lediga stunder. Efter några ögonblick
öppnades dörren och huru modig d1 Artagnan än var, kunde
han icke undertrycka en lätt darrning av oro.
Atos märkte det och smålog.
- Det är vår värd, som kommer med brev till mig.
- Ja, mylord, svarade gubben, jag har verkligen ett brev.
- Tack, sade Atos, och tog brevet. Säg, min käre värd, ni
känner kanske den här herrn.
Den gamle såg upp och betraktade uppmärksamt
d’Artag-nan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
