Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Audiensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 167
- Odds-fish, som min far sade! utropade Karl II; det var
ett ridderligt uttryck och kom från en ridderlig man, icke
sant, hertig?
- På min ära, jo, sire! svarade hertigen.
Han drog sin värja.
- Min herre, sade han till d’Artagnan, se här, vad ni hegär.
Många ha haft bättre klingor, men huru anspråkslös min ock
må vara, har jag dock aldrig lämnat den åt någon.
D’Artagnan tog med stolthet denna värja, som nyss skapat
en konung.
- Vad! utropade Karl II; en värja, som återgivit mig min
tron, skulle lämna detta rike och ej en dag finnas bland min
kronas klenoder! Nej, vid min själ, det får icke ske! Kapten
cFArtagnan, jag ger två hundra tusen livrés för denna värja;
är det för litet, så säg!
- Det är verkligen för litet, svarade d’Artagnan med ett
oefterhärmligt allvar. Först och främst vill jag icke sälja
den, men eders majestäts önskan är för mig en befallning.
Jag lyder således, men den vördnad, jag är skyldig den
frejdade krigare, som här är närvarande, ålägger mig att till en
tredjedel högre uppskatta beviset på min seger. Jag begär
således tre hundra tusen livrés för värjan, eller också ger jag
eders majestät den för intet.
Han tog värjan vid udden och räckte fästet åt konungen.
Karl II började hjärtligt skratta.
- Ridderlig man, och glad kamrat! Odds-fish, icke sant,
hertig? Icke sant, greve? Han behagar mig, och jag tycker
om honom. Se där, Chevalier d’Artagnan, sade han, tag det
här. ^
Han gick fram till ett bord, tog en penna och skrev en
anvisning å tre hundra tusen livrés på sin skattmästare.
D’Artagnan tog anvisningen och sade, i det han med
allvarsam min vände sig till Monk:
- Jag vet nog, att jag ändå begärt för litet, men var
övertygad, hertig, att jag hellre dött, än låtit snikenhet få makt
med mig.
Konungen började skratta, som om han varit den
lyckligaste människa i sitt rike.
- Jag hoppas, att ni innan ni reser besöker mig ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
