- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
176

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Ett lanthus av en furukista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

- Jag för min del, sade Monk nied den naturligaste min i
världen, är ingen hatare av skämt, min bäste herr
d’Artagnan; mina soldater skola till och med kunna säga eder,
huruledes jag inånga gånger i lägret helt likgiltigt och även med
ett visst nöje hörde sjungas de satiriska visor, som från
Lam-berts här övergingo till min, och som säkert skulle sårat en
general, mera granntyckt än jag.

- Ja, mylord, yttrade d’Artagnan, jag vet, att ni är en
fulländad man, jag vet, att ni länge varit upphöjd över alla
mänskliga brister, men allt skämt är icke lika, och vad mig
beträffar, så kan jag icke fördraga ett visst slags skämt.

- Kan man få veta, vad för slags skämt det är, my dear?

- Sådant, som riktas mot mina vänner eller mot dem jag
högaktar, mylord.

Monk gjorde en omärklig rörelse, vilken d’Artagnan dock
varseblev.

- Men huru, frågade Monk, huru kan det nålsting, som
sårar andra, även kittla edert skinn? Säg mig det.

- Mylord, jag skall med få ord förklara eder hela saken;
det var fråga om eder.

Monk tog ett steg mot d’Artagnan.

- Om mig? sade han.

- Ja, och just det kan jag icke begripa, men troligtvis
kommer det därav, att jag icke förstår mig på konungens
karaktär. Huru kan väl konungen ha hjärta att roa sig på
bekostnad av en man, som gjort honom så många och så
stora tjänster? Huru förklara, att han finner nöje i att tussa
ihop ett lejon som ni och en mygga som jag?

- Det kan jag också icke finna att han gör, sade Monk.

- Jo visst. Korteligen, konungen, som var skyldig mig
en belöning, kunde belönat mig som en soldat, utan att
påhitta den där historien om lösepenningen, som sårar eder,
mylord.

- Nej, svarade Monk skrattande, den sårar mig ej på
minsta sätt, det bedyrar jag.

- Icke vad mig beträffar, det inser jag nog; ni känner mig,
mylord; ni vet, att jag är så tystlåten, att graven skulle
kunna anses skvalleraktig i jämförelse med mig; men . . .
förstår ni mig, mylord?

- Nej, envisades Monk att säga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free