- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
177

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Ett lanthus av en furukista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

- Om en annan visste den hemligheten, som jag vet , . .

- Vilken hemlighet?

- Ah, mylord, den där olycksaliga hemligheten i
Newcastle.

- Aha, rörande greve de la Féres million?

- Nej, mylord, nej; jag menar företaget mot eders
härlighet.

- Det var väl utfört, Chevalier; se där allt, och man kan
ingenting säga därom; ni är en krigare; på en gång tapper
och listig, vilket bevisar, att ni förenar Fabius’ och Hannibals
egenskaper. Därför begagnar ni edra utvägar, styrka och
list; därom är ingenting att säga, och det hade tillhört mig
att vara på min vakt.

- Ah, jag vet nog det, mylord, och jag väntade ingenting
mindre av eder opartiskhet; om det således vore fråga blott
om bortförandet i och för sig självt, för tusan, det vore
ingenting, men ...

- Vad då?

-. Omständigheterna vid detta bortförande.

- Vilka omständigheter?

- Ni vet väl, vad jag menar, mylord?

- Nej, Gud fördöme mig, jag det vet!

- Jo ... men det är verkligen ganska svårt att tala om.

- Hm, säg då ...

- Välan, den fördömda kistan!
Monk rodnade synbarligen.

- Den avskyvärda kistan, fortfor d’Artagnan, den där
furukistan, ni vet ju?

- Ah, den glömde jag!

- Den där furukistan, återtog d’Artagnan, med hål för
näsa och mun. I sanning, mylord, allt det övriga var bra,
men kistan, kistan! Det var ändå ett allt för elakt skämt.

Monk vred sig i alla riktningar.

- Och ändå var det ju helt naturligt, fortfor d’Artagnan,
att jag, en parti gångare, gick tillväga så där, i synnerhet som
jag, oaktat det något lättsinniga transporteringssättet, vilket
torde ursäktas av det viktiga ögonblicket, dock iakttog
försiktighet och förtegenhet.

- Åh, sade Monk, var övertygad, att jag känner eder
ganska väl, herr d’Artagnan, och att jag värderar eder.

V. B. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free