- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
181

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Ett lanthus av en furukista - 26. Firmans skulder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

kallar det. Till lanthus höra omkring hundra tunnland jord.
Emottag det av mig.

- Ah, mylord!

- Ni skall där vara hemma hos eder, och ni får dar en
sådan tillflyktsort ni nyss nämnde.

- Jag ... jag skulle till den grad stanna i förbindelse
hos eder, mylord! Jag blyges verkligen därför!

- Nej, nej, min herre, svarade Monk med ett slugt leende,
nej, det blir i stället jag, som blir eder förbunden.

Han tillade vidare, i det han tryckte musketörens hand:

- Jag går nu att låta uppsätta gåvobrevet.
Därefter gick han ut.

D1 Artagnan såg honom avlägsna sig. Han stod tankfull, till
och med rörd.

- Han är i alla fall en bra’ man, tänkte han. Det är
likväl ledsamt att veta, det han handlar så blott av fruktan för
mig och icke av tillgivenhet. Men jag vill, att han även skall
hysa tillgivenhet för mig.

- Efter ett ögonblicks närmare överläggning sade han:

- Bab! Vad tjänar det till? Han är ju engelsman!
Även han avlägsnade sig nu, något förvirrad av denna inre

strid.

- Jag är alltså nu godsägare, men hur fan skall jag kunna
dela den här egendomen med Planchet? Antingen måste jag
ta huset och han jorden eller tvärt om. Herr Monk skulle
ej tillåta, att jag med en kryddkrämare delade en boning,
som han bebott. Därtill är han alltför stolt. För övrigt,
varför tala därom? Det är icke med bolagets pengar, jag
förvärvat denna fastighet, utan blott och bart med mitt
förstånd; den tillhör alltså mig med rätta. Nu måste jag gå
och ta reda på Atos.

Han styrde nu sina steg till greve de la Féres boning.

26. FIRMANS SKULDER.

Nu ser det verkligen ut, sade d’Artagnan för sig själv,
som om den lyckostjärna, som någon gång lyser fram
i varje människas liv sent omsider även gått upp för mig.
Jag skall begagna mig av den och icke begå någon dårskap.
Det är på tiden att jag blir förnuftig........

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free