Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. En skarpsinnig kryddkrämare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Boulogne, kommo Atos och d’Artagnan till stadsporten av
Paris.
- Vart beger du dig, min bäste vän? frågade Atos. Jag
rider genast till mitt hotell.
- Och jag genast till min bolagsman.
- Till Planchet?
- Ja, min vän, till Gyllene morteln.
- Det faller väl av sig självt, att vi återse varandra?
- Ja, om du stannar kvar i Paris, ty jag för min del blir
kvar här.
- Nej; så snart jag omfamnat Raoul, med vilken jag stämt
möte hos mig i hotellet, reser jag ofördröjligen till la Fére.
- Nå väl, farväl då, min käre, förträfflige vän!
- Måtte vi snart åter träffas, ty jag inser i alla fall icke,
varför du ej skulle komma och bo hos mig i Blois. Du är nu
fri, du är nu rik; om du vill, köper jag dig en vacker
egendom i trakten av Chiverny eller Bracieux. På ena sidan
har du de vackraste skogar i världen, vilka sträcka sig fram
till Chambords skogar; på andra sidan har du härliga
kärrtrakter. Du, som tycker om att jaga och som med eller mot
din vilja är poet, skall där finna fasaner, knarrar och
vildänder, oberäknat de härligaste solnedgångar och båtfärder,
som skulle väcka till och med Nimrods och Apollons
avundsjuka. Tills köpet avslutits, bor du på la Fére, och vi
skjuta skator i vinbergen, liksom konung Ludvig XIII gjorde.
Det blir ett passande tidsfördriv för oss gamle.
D’Artagnan fattade Atos’ händer.
- Min bäste greve, sade han, jag säger varken ja eller
nej. Låt mig i Paris få tillbringa den nödvändiga tiden för
att ordna alla mina angelägenheter och småningom vänja
mig vid den ganska tunga och likväl så lysande tanke, som
plågar min hjärna och förbländar den. Jag är rik, ser du,
och innan jag hunnit vänja mig vid rikedomen, blir jag -
ja, jag känner mig själv - blir jag en odräglig varelse.
Ännu är jag icke nog enfaldig att bära mig löjligt åt inför
en vän, sådan som du, Atos. Rocken är vacker, den är
rikligen guldsmidd, men den är ny och tränger mig i
sömmarna.
Atos smålog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
