Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. En skarpsinnig kryddkrämare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
vars korgar penningpåsarna, tillika med kappsäcken,
befunno sig under höet. Klockan slog nio på aftonen i
Saint-Méry; Planchets bodbetjänter stängde igen boden.
D’Artag-nan tillsade postiljonen, som förde packhästen, att stanna
under ett skjul vid gatan les Lombards; d’Artagnan
tillkallade sedan en av Planchets bodbetjänter och bad honom ha
ett.vaksamt öga, icke blott på de båda hästarna, utan även
på postiljonen; därefter inträdde han till kryddkrämaren,
som nyss slutat sin aftonmåltid och i sin lilla mellan våning
med en viss ångest rådfrågade almanackan, i vilken han
varje afton strök ut den förflutna dagen.
I samma ögonblick Planchet efter vanligheten med
baksidan av sin penna suckande drog ett streck över den
tillryggalagda dagen, stötte d’Artagnans fot mot dörrtröskeln,
och vid stöten klingade hans sporrar.
- Ack, min Gud! skrek Planchet till.
Den värdige kryddkrämaren hann ej säga mer; han hade
igenkänt sin bolagsman. D’Artagnan inträdde lutande och med
dyster blick. Gaskognaren hade sin idé i avseende på
Planchet,
- Du gode Gud! tänkte kryddkrämaren, i det han såg på
den resande, han ser nedslagen ut.
Musketören satte sig.
- Ni är då här, bäste herr d’Artagnan! sade Planchet med
en förfärlig hjärtklappning; hur står det till med hälsan?
- Tämligen bra, Planchet, tämligen bra, svarade
d’Artag-nan, i det han drog en suck.
- Jag hoppas, att ni ej blivit sårad?
- Ah, nej!
- Ah, jag ser nog, att företaget varit svårt! fortfor Planchet,
allt mer och med oroad.
- Ja, svarade d’Artagnan.
En rysning genomilade Planchets kropp.
- Jag skulle gärna vilja dricka något, återtog musketören,
i det han med sorgsen min upplyfte huvudet.
Planchet skyndade själv till skåpet och slog i ett stort glas
vin åt d’Artagnan. Denne såg på buteljen.
- Vad är det för vin? frågade han.
.- Jo, det är det vin ni helst dricker, herr?» sy&r&de Planchet*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
