- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
188

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. En skarpsinnig kryddkrämare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

det härliga gamla anjouvinet, som en dag höll på att. stå oss
alla så dyrt.

- Ah, genmälde d’Artagnan med ett svårmodigt leende, ah,
min stackars Planchet, har jag väl ännu rättighet att dricka
av detta goda vin?

- Käre herre, svarade Planchet, i det han gjorde en
övermänsklig ansträgning, medan hans sammandragna muskler,
hans blekhet och darrning förrådde den livligaste ångest;
herre, jag har varit soldat och har följaktligen också mod;
låt mig icke pinas allt för länge, bäste herr d’Artagnan; våra
pengar äro förlorade, är det icke så?

Innan d1 Artagnan svarade, dröjde han några ögonblick,
vilka för den arme kryddkrämaren liknade ett sekel. Emellertid
gjorde han ej annat, än vände sig om på sin stol.

- Och om det så vore, sade han långsamt och i det han
nickade med huvudet, vad skulle du då säga, min stackars
vän?

Planchet, som hittills varit blek, blev nu i stället gul. Man
skulle trott, att han var i begrepp att nedsvälja sin tunga,
till den grad svällde hans strupe, och så rödsprängda blevo
hans ögon.

- Tjugo tusen livrés! mumlade han; tjugo tusen livrés!

D’Artagnan, som satt med sänkt huvud, utsträckta ben samt
släppt nedhängande armar, liknade helt-och hållet en bild av
nedslagenheten. Planchet drog en smärtsam suck ur djupet
av sitt bröst.

- Nå väl, sade han, jag ser nu, hur det står till. Låtom oss
vara män. Det är förbi, icke sant? Det viktigaste är, att ni
räddat edert liv, herre.

- Visserligen, visserligen; livet är ändå kärt, men
emellertid är jag ruinerad, jag.

- För tusan, herre, sade Planchet, är det så, bör ni ändå
icke förtvivla; ni blir kryddkrämare med mig, jag antar eder
till bolagsman i min handel; vi dela vinsten, och blir det icke
mer någon vinst, nå väl, så dela vid mandlar, russin och
svis-kon och knapra tillsammans på vår sista holländska ost

D’Artagnan kunde icke längre hålla sig.

- Anfäkta! utropade han, helt upprörd, du är, på min ära,
en bra man, Planchet! Säg mig, du har väl icke spelat ko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free