- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
189

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. En skarpsinnig kryddkrämare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

medi för mig? Du såg väl icke, under skjulet där borta på
gatan, hästen med penningpåsarna?

- Vilken häst? Vilka penningpåsar? sade Planchet, vars
hjärta sammanpressades vid tanken på, att d’Artagnan blivit
tokig.

- Åh, för tusan, de engelska penningpåsarna! utropade
d*Artagnan med strålande och förklarat ansikte.

- Ack, min Gud! sade Planchet, i det han ryggade tillbaka
vid den bländande elden från d’Artagnans blick.

- Dumhuvud! utropade d’Artagnan; du tror mig vara tokig.
För fan, jag har, tvärt om, aldrig haft sundare förstånd och
lättare hjärta! Nu till penningpåsarna!

D’Artagnan sköt Planchet fram till fönstret.

- Ser du där borta under skjulet en häst? sade han till
honom.

- Ja.

- Ser du, huru hans rygg sviktar under bördan?

- Ja, ja.

- Ser du, att en av dina bodbetjänter språkar med
postil-jonent

- Ja, ja, ja.

- Nå väl, du vet ju namnet på denne bodbetjänt, efter han
är hos dig; ropa honom.

- Abdon! Abdon! skrek Planchet genom fönstret.

- För hit hästen, viskade d1 Artagnan.

- För hit hästen! röt Planchet.

- Nu, tio livrés åt postil jonen, sade d’Artagnan i samma
ton, som om han kommenderat en manöver; två bodbetjänter
att bära upp de två första påsarna, två andra att bära upp
de två sista; för tusan, raskt, liv i spelet!

Planchet rusade ned utför trappan, som om hin varit honom
i hälarna. Några ögonblick därefter stego bodbetjänterna
uppför trappan, böjda under tyngden av sin börda. D’Artagnan
förvisade dem till deras vindsrum, stängde omsorgsfullt
dörren och sade, vänd till Planchet, som nu i sin ordning blivit
nära tokig:

- Nu ett ord oss emellan!

Han utbredde på golvet ett stort täcke och tömde därpå den
första penningpåsen. Planchet gjorde lika så med den andra;
därefter uppskar d’Artagnan, helt darrande, den tredje med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free