- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
208

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Konungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

Då han kommit i boden, kastade han en blick på
bodbetjänterna, vilka åskådade uppträdet med en viss stolthet,
blandad med någon oro; därefter stack han handen i en
korintlåda och gick fram till officern, som väntade utanför
dörren till boden.

- Åh, bekanta folket ... Det vara ni, herr von Friedlisch!
utropade musketören muntert. Aha, vi arrestera då våra
vänner?

- Arrestera! sade bodbetjänterna sins emellan.

- Det vara jag, yttrade schweizaren. Goden dag, monsir
d’Artagnan.

- Måste jag lämna eder min värja? Jag säger eder på
förhand, att den är lång och tung. Låt mig få behålla den,
tills vi kommit till Louvren; jag är så tafatt, då jag går
utan värja på gatan, och ni skulle bli ännu tafattare, om ni
hade två.

- Konungen icke sagt, genmälde schweizaren; behålla då
eder värja.

- Nå väl, det är mycket artigt av konungen. Fort, låt oss
gå då!

Det var icke långt från Planchets bod till Louvren; om tio
minuter var man där. Det var nu alldeles mörkt.
Herr von Friedlisch ville gå in genom vaktporten.

- Nej, invände d’Artagnan, på det sättet förlora vi tiden;
låt oss gå lilla trappan.

Schweizaren gjorde, som d1 Artagnan bad honom; han förde
den senare till rummet utanför Ludvig XIV:s kabinett

Då han kommit dit, bugade han sig för sin fånge och gick,
utan att säga ett ord vidare, tillbaka till sin post.

D’Artagnan hade ej haft tid att fråga sig själv, varför man
ej tog ifrån honom hans värja, förrän kabinettsdörren
öppnades och en kammartjänare ropade:

- Herr d’Artagnan!

Musketören antog sin paradhållning och inträdde med
frimodigt öga, lugn panna och uppvridna mustascher.

Konungen satt vid sitt bord och skrev.

Han lät icke störa sig, då musketörens steg ljödo på golvet.
Han vände icke en gång på huvudet. D’Artagnan gick fram
till mitten av rummet, och när han märkte, att konungen ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free