Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
låtsade se honom, och för övrigt ganska väl insåg, att det
endast var tillgjordhet, ett slags obehaglig inledning till den
förklaring, som förbereddes, vände han ryggen åt fursten och
började uppmärksamt betrakta alfreskomålningarna på
taklisten och springorna i taket.
Denna manöver åtföljdes av följande korta och tysta
monolog:
- Ah, du vill förödmjuka mig, du, som jag sett helt liten,
du, vilken jag räddat som mitt eget barn, du, vilken jag
tjänat som min Gud, det vill säga för ingenting! Vänta, vänta,
du skall få se, vad en man förmår, som visslat hugenotternas
krigssång i ansiktet på kardinalen, den verklige kardinalen!
I detta ögonblick vände sig Ludvig XIV om.
- Ni är här, herr ^Artagrian? sade han.
D1 Artagnan såg rörelsen och efterapade den.
- Ja, sire, svarade han.
- Gott; var god och vänta, tills jag summerat.
D’Artagnan svarade ej, han endast bugade sig.
- Det är tämligen hövligt, tänkte han, och jag har
ingenting att säga därom.
Ludvig gjorde ett häftigt penndrag och kastade ifrån sig
pennan med vrede.
- Gå på, gå på, bliv gärna ond, så kommer du i farten,
tänkte musketören; då gör du mig saken så mycket lättare,
desto hellre, som jag förra gången i Blois ej nog fick utgjuta
mitt hjärta.
Ludvig steg upp och lade ena handen på pannan; därefter
stannade han mitt emot d’Artagnan och såg på honom med
en både befallande och välvillig min.
- Vad vill han mig? Nå, låt det gå raskt! tänkte
musketören.
- Min herre, sade konungen, ni vet troligtvis, att
kardinalen är död?
- Jag förmodar det, sire.
- Följaktligen vet ni också, att jag nu är herre hos mig?
- Det förskriver sig väl icke från kardinalens död, sire;
man är alltid herre hos sig, när man vill vara det.
- Ja, men ni minns väl allt, vad ni sade mig i Blois?
- Se, där ha vi det, tänkte d’Artagnan; jag misstog mig
V. B. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
