Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Galleriet i Saint-Mandé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31. GALLERIET I SAINT-MANDÉ.
På Saint-Mandé uppe i stora salongen väntade ett
50-tal personer i livligt samspråk på överintendenten.
Vid dennes ankomst hördes ett mummel av glädje och
hängivenhet. Fouquet var mycket avhållen av poeter,
konstnärer och tjänstemän. Hans panna, på vilken hans lilla hov
kunde läsa allt, vad som försiggick i hans själ, var denna
afton blekare än vanligt och mer än ett par vänliga ögon
märkte denna blekhet. Fouquet satte sig vid bordets mitt
och hälsade livligt och berättade för La Fontaine om Vatils
expedition. Han berättade historien om Meneville och den
magra hönan till Pellison så högt, att hela sällskapet kunde
taga del av den.
Det blev stor munterhet, som först hejdades vid ett allvarligt
ord från Pellison.
Abbé Fouquet, som icke visste i vilken avsikt hans broder
hade fört samtalet in på detta ämne, hörde uppmärksamt på
och sökte läsa en förklaring till detta i Gourvilles och hans
broders ansikten.
Pellison tog ordet.
– Man talar alltså om Colbert? frågade han.
– Varför icke, svarade Fouquet, om det förhåller sig, som
man säger, att konungen utnämnt honom till sin intendent.
Fouquet hade knappt uttalat detta, förrän där blev ett
fullkomligt uppror i vänkretsen.
– En gnidare, sade en.
– En hycklare, utbröt en annan.
Pellison växlade en betydelsefull blick med Fouquet.
– Mina herrar, sade han, vi misshandla en man, som
ingen känner, och jag är viss på, att herr överintendenten är
av samma mening.
– Fullkomligt, svarade Fouquet. Låt oss icke mer tala om
herr Colberts feta höns, i dag ha vi blott att sysselsätta oss
med herr Vatels fasaner. Dessa ord hejdade den mörka sky,
som var på väg att lägga sig över gästerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
