- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
227

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Galleriet i Saint-Mandé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

någon notis om mig. Vi gå fram och tillbaka som vanligt, vi
äro ensamma, hör nu bara på mig.

En djup tystnad inträdde, blott avbruten av de glada
gästernas röster från trädgården och lusthusen.

- Mina herrar, fortsatte Fouquet, ni har utan tvivel märkt,
att två av mina vänner saknas här i kväll. Stå dock för
Guds skull icke stilla abbé, det är icke nödvändigt för att
höra på. Jag beder Eder, att spatsera som vanligt och hålla
naturlig min. Ställ eder borta vid det öppna fönstret, och
om någon närmar sig galleriet, så underrätta oss därom
genom att hosta.

Abbén lydde.

- Jag har icke lagt märke till att någon saknas, sade
Pel-lison, som i detta ögonblick vände ryggen till Fouquet och
gick i motsatt riktning.

- Jag, sade Sorret, ser icke herr Lyodot, som betalar mig
pension.

- Och jag, anmärkte abbén vid fönstret, ser icke min käre
d’Emeris, som är skyldig mig 100 livrés från vårt sista
spelparti.

- Soret, sade Fouquet dyster, det kommer icke mera att
utbetalas någon pension av Lyodot, och ni, herr abbé,
kommer aldrig att få Edra 100 livrés av d’Emeris, ty båda
skola dö.

- Dö, utbröt församlingen.

- Stanna icke mina herrar, fortsatte Fouquet, man
misstänker oss, kanske . . . Jag sade dö!

- Dö, återtog Pellison, det är ju inte sex dagar, jag såg
dem glada och friska. Min Gud, vad är då människan? En
sjukdom kan på ett ögonblick rycka bort henne?

- Det är ingen sjukdom, svarade Fouquet.

- Då finns det väl utsikt till räddning, anmärkte Soret.

- Nej, herrarna Lyodot och d’Emeris skola i morgon vara
borta för alltid.

- Men varför dö de då? utbröt en officer.

- Fråga dem, som döda dem, svarade Fouquet.

- Vern dödar dem?

- Man vill döda dem, utropade på en gång den förfärade
församlingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free