- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
242

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Diamantringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

Denna underrättelse tycktes lugna Gourville i stället för att
nedslå honom.

- För att bränna dem levande? upprepade budbäraren, som
betvivlade han, att denna order, den enda, han för övrigt
erhållit, verkligen utfärdats.

- Ja, naturligtvis för att bränna dem levande, återtog
abbéen i rå ton.

- Alldeles, min herre, alldeles, återtog mannen, i det han,
med en forskande blick på de båda talandes ansikten, sökte
utröna, huruvida det för honom kunde vara vådligt eller
fördelaktigt att berätta verkliga förloppet av händelsen.

- Berätta nu, sade Gourville.

- Fångarna skulle alltså föras till Place de Greve, fortfor
Danicamp, och det ursinniga folket ville, att de skulle
brännas i stället för att hängas.

- Folket hade sina skäl därtill, sade abbéen; vidare?

- Men, återtog karlen, i samma ögonblick stadsvakterna
skingrats, i samma ögonblick elden fattade i ett av husen vid
torget, som var ämnat till bål för brottslingarna, så utkastade
denne avgrundsande, denne jätte, jag nyss nämnde för eder,
och som man uppgav vara ägare till ifrågavarande hus, så
utkastade han, biträdd av en ung man i hans sällskap, genom
fönstren alla dem, som underhöllo elden, ropade till sin hjälp
de musketörer, som funnos bland folkhopen, hoppade själv
från första våningen ned på torget och skvadronerade så
förtvivlat med värjan, att stadsvakterna segrade, fångarna
åter-togos och Menneville dödades. Så snart de livdömda
åter-tagits, avrättades de inom tre minuter.

Oaktat sin självbehärskning kunde Fouquet ej avhålla sig
från att draga en dov suck.

- Och denne man, husägaren, återtog abbéen, huru hette
han?

- Det kan jag icke säga, emedan jag icke såg honom; jag
hade fått min post i trädgården, och där stannade jag kvar;
man kom endast och omtalade händelsen för mig. Jag var
beordrad att, då allt väl vore förbi, skyndsamt inberätta, huru
saken avlupit. Efter order red jag av i galopp, och nu är jag
här.

- Gott, min herre, vi ha ingenting vidare att fråga eder
om, sade abbéen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free