Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Diamantringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
- Vem är det? frågade Fouquet helt likgiltigt Gourville.
- En för detta löjtnant vid hans majestäts musketörer,
svarade Gourville i samma ton.
Fouquet brydde sig icke en gång om att tänka på det
anmälda besöket, utan fortsatte sin gång.
- Förlåt, monseigneur, sade Gourville, men det faller mig
något in; den där hedersmannen har lämnat konungens tjänst
och kommer nu troligtvis för att lyfta någon pension, som
han erhållit.
- Åt fanders med honom! utbrast Fouquet, varför väljer
han så illa sin tid?
- Tillåt, monseigneur, att jag då på ett hövligt sätt ger
honom avslag, ty han är en av mina bekanta och en man,
vilken det under närvarande förhållanden är vida bättre att
ha till vän än till fiende.
- Säg honom, vad ni behagar, sade Fouquet.
- Ah, inföll abbéen, hätsk som en kyrkans man, svara helt
enkelt, att här icke finns pengar, i synnerhet för herrar
musketörer.
Men abbéen hade knappt yttrat dessa oförsiktiga ord, förrän
den på glänt stående dörren helt och hållet öppnades och
d’Artagnan inträdde.
- Ah, herr Fouquet, sade han, jag visste nog, att det icke
fanns pengar för musketörerna! Också kom jag ej hit för att
erhålla sådana, utan endast för att få ett avslag. Det är gjort;
tack! Jag rekommenderar mig och går nu för att hos herr
Colbert bekomma, vad jag begärt.
Han gick ut efter en tämligen vårdslös bugning.
- Gourville, sade Fouquet, skynda efter denne man och för
honom till mig.
Gourville lydde och upphann d’Artagnan i trappan.
När d’Artagnan hörde någon komma bakom sig, vände han
sig om och varseblev Gourville.
- För tusan! min bäste herre, sade han, herrar ämbetsmän
vid finansverket ha tråkiga fasoner; jag infinner mig hos herr
Fouquet för att lyfta en av hans majestät åt mig anslagen
summa, och man tager emot mig som en tiggare, vilken
kommit för att begära en allmosa, eller som en spetsbov, vilken
kommit för att stjäla en silverpjäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
