- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
245

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Diamantringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

- Ni nämnde namnet Colbert, min bäste herr d’Artagnan;
ni sade ju, att ni ämnade eder till herr Colbert?

- Visst ämnar jag mig dit, om också blott för att fordra
upprättelse, för det man vill bränna upp andras hus, under
rop av: Leve Colbert.

Gourville spetsade öronen.

- Aha, sade han, ni hänsyftar på, vad som tilldragit sig
på Place de Greve!

- Ja visst.

- Men huru kan väl detta röra eder?

- Huru! Ni frågar, om det rör mig, att herr Colbert vill
begagna mitt hus till bål?

- Edert hus . . . det var således edert hus, man ville sätta
eld på?

- Visst tusan!

- Källaren 1’Image de Notredame tillhör således eder?

- Ja, sedan åtta dagar.

- Ah, ni var då den tappre krigaren, ni var det goda
svärdet, som drev på flykten dem, vilka ville bränna de
liv-dömda?

- Min bäste herr Gourville, sätt eder i mitt ställe; jag är
den offentliga maktens verktyg och till på köpet husägare.
Som krigare är det min plikt att vaka över att man efterlever
konungens order. Som husägare är det mitt intresse, att man
icke sätter eld på mitt hus. Jag lydde alltså på en och samma
gång det personliga intresset och pliktens bud, då jag
återlämnade herrar Lyodot och d’Emeris i stadsvakternas våld.

- Det var således ni, som kastade en karl ut genom
fönstret?

- Ja, det var just jag, svarade d’Artagnan blygsamt.

- Det var ni, som dödade Menneville?

- Jag hade den olyckan, svarade d’Artagnan, i det han
bugade sig som en man, vilken mottager en lyckönskan.

- Det var slutligen ni, som förorsakade, att de båda
liv-dömda hängdes?

- I stället för att levande brännas, ja, min herre, och jag
gör mig en ära därav. Jag ryckte de arma varelserna undan
förfärliga kval. Förstår ni, min bäste herr Gourville, att man
ville bränna dem levande! En sådan tortyr övergår all
föreställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free