Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. D'Artagnan gör nya upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
- Månne det?
- Ja visst; strömdraget i Loirefloden driver båtarna nästan
upp till Croisic. Om de behöva reparera eller förfriska
besättning, gå de till Pirial längs kusten; vid Pirial finna de
en annan ström i motsatt riktning, vilken för dem två och
en halv lieues bort till ön Dumet.
- Medgives.
- Där kastas de av strömdraget från Vilaine till en annan
ö, ön Hoédic.
- Även det kan vara sant.
- Och sedan, herre, är vägen från denna ö till Belle-Isle
alldeles rak. Det ovan och nedanför motade havet flyter nu
som i en kanal spegelklart mellan de båda öarna; pråmarna
glida fram på dess yta som ankor på Loire f loden; så är det
med den saken.
- Lika gott, invände den envise herr Agnan, det är ändå
ett bra stycke väg.
- Ah, men herr Fouquet vill så ha det! genmälde fiskaren
för att göra slut på samtalet och tog av sig yllemössan, då
han nämnde detta vördnadsbjudande namn.
En blick av d’Artagnan, snabb och genomträngande som
en var j klinga, fann i gubbens hjärta blott en okonstlad
tillförsikt samt i hans anletsdrag endast belåtenhet och
likgiltighet. Han sade: Herr Fouquet vill så ha det, som han
skulle ha sagt: Gud har så velat.
D’Artagnan hade även på detta ställe gått för långt i sina
forskningar; för övrigt, sedan pråmarna lagt ut, fanns i Pirial
blott en enda båt kvar, nämligen gubbens, och den syntes ej
utan vidlyftiga förberedelser kunna åter gå till sjöss.
D’Artagnan klappade åter sin gångare, som, till ett
ytterligare bevis på sitt fogliga sinnelag, åter satte sig i gång, med
hovarna i saltträsket och nosen blottställd för den skarpa
vind, som nedböjer vassen och den magra ljungen i denna
trakt.
Omkring klockan fem anlände han till Croisic.
Om d’Artagnan varit poet, hade han säkert blivit förtjust
vid denna anblick av de omätliga, en hel lieue eller ännu
längre fortgående strandslätterna, vilka under flodtiden
översvämmas av havet, men, då ebben inträffar, förete en grå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
