Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. D'Artagnan gör nya upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
aktig, tom yta, ’beströdd med polyper och vissnad havstång
samt vita klapperstenar, kringspridda likt människoben på
en ofantlig kyrkogård.
Men soldaten, politikern och den ärelystne mannen hade
icke en gång den ljuva trösten att betrakta himmeln för att
där få läsa ett gynnsamt förebud eller en varning.
En röd himmel bebådar där för invånarna storm och
oväder. Vita och vattrade skyar på den blå bottnen
tillkännagiva däremot, att havet blir lugnt och stilla.
D’Artagnan fann himmeln blå och vinden mättad av
saltångor; han sade för sig själv:
- Vid första flod går jag om bord, om det ock måste ske
på ett nötskal.
I Croisic liksom i Pirial varseblev han ofantliga stenhögar,
liggande i rad på stranden. Dessa jättelika murar, vid varje
flod nedrivna genom forslingarna till Belle-Isle, utgjorde i
musketörens ögon en bekräftelse och ett bevis på, vad han
redan gissat i Pirial.
Var det väl en mur Fouquet åter uppförde? Eller var det
en fästning han byggde? För att utröna detta måste han
se det.
D1 Artagnan satte Furet i stallet, åt kvällsvard, gick till
sängs, och dagen därpå i gryningen spatserade han nere vid
hamnen eller rättare på den med stenar uppfyllda stranden.
Croisic har en femtio fot lång hamn och ett slags vakttorn,
som liknar en på ett fat uppsatt ofantlig kaka.
- Fatet som kakan ligger på, är den jämna stranden.
Hundratals kärrlass jord, som medelst en tillsats av
klappersten blivit en fast massa, avrundad i kägelform, med
däromkring sig vindande gångar, bilda på en gång kakan och
vakttornet.
Så är det än i dag, så var det för hundra åttio år sedan;
då var likväl kakan mindre stor, och kring den samma fanns
troligtvis ej det spjälstaket, vilket nu utgör dess prydnad
och som byggnadsnämnden i den fattiga och fromma
köpingen låtit uppsätta som skyddsskrank längs de slingrande
gångar, vilka sträcka sig fram till den lilla terrassen.
På stranden sprakade tre till fyra fiskare om sardiner
och räkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
