Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. D'Artagnan gör nya upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
tyg för att göra jakt efter holländarna eller engelsmännen,
och att vi sälja fisk åt besättningarna på dessa fartyg.
- Ah, tänkte d’Artagnan, allt bättre och bättre!
Bastioner och kapare!... Herr Fouquet är minsan ingen vanlig
fiende, som jag förmodade. Det lönar verkligen mödan att
röra litet på sig för att få skåda honom på närmare håll.
- Vi ge oss av klockan halv sex, tillade fiskaren i
myndig ton.
- Gott! Jag följer med; jag viker ej från eder sida.
D’Artagnan såg nu huru fiskarna medelst vindspel hala
flott sina båtar; havet steg; herr Agnan lät hissa sig om bord,
dock ej utan en viss låtsad förskräckelse, som väckte mycket
löje hos de små skeppsgossarna, vilka bekikade honom med
sina stora illpariga ögon.
Han lade sig ned på ett i fyra delar hopviket segel, såg på,
huru man gjorde sig klar att avgå, och båten med sitt stora,
fyrkantiga segel var om två timmar ute i öppna sjön.
Fiskarna, som under seglingen oavbrutet voro sysselsatta
med sitt näringsfång, märkte ej, att deras passagerare
varken bleknat, suckat eller röjt minsta tecken till illamående,
att, oaktat den förskräckliga stampningen och den hårda
rullningen av båten, vilken ingen hade tid att styra, den vid
sjön ovane främlingen ändock fortfor att vara vid gott mod
och hade god matlust.
De fiskade, och fångsten var ganska lycklig. På de med
bete av räkor försedda krokarna kommo under väldiga
språng flundror och rödspättor att nappa. Redan hade två
tafsar avbitits av oerhört stora havsålar och stockfiskar, och
tre havsålar ringlade under dödsryckningar på båtens botten.
D’Artagnan hade lycka med sig; fiskarna sade honom det.
Krigaren fann denna sysselsättning så trevlig, att även hai}
lade hand vid verket, det vill säga vid reven, och han
uppgav höga glädjerop och mustiga för tusan, som kunnat
förvåna till och med hans musketörer, så ofta någon ryckning
i reven, förorsakad av ett fångat byte, ansträngde musklerna
i hans arm och tog i anspråk hans krafter och hans
skicklighet.
Detta tidsfördriv hade kommit honom att förgäta sitt
diplomatiska värv. Han höll just på att streta med en ofantlig
havsål och höll sig med ena handen fast vid relingen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
