Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. D'Artagnan återfinner en gammal vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
låg utbredd på en stor sten, som begagnades till bord, och
några steg från denne inan var en kran i verksamhet.
Denne ingenjör, som i och för sin betydenhet först av alla
borde väcka d’Artagnans uppmärksamhet, bar en livrock,
vars kostbarhet föga överensstämde med hans förrättning,
vartill en murarmästares dräkt passat bättre än en
herremans.
Han var för övrigt en högväxt man med breda, kraftfulla
axlar och bar en med plymer smyckad hatt. Han
gestikulerade på det mest majestätiska sätt och syntes, ty man såg
honom blott på ryggen, läxa upp arbetarna för deras lättja
eller deras svaghet.
D’Artagnan närmade sig allt mer.
I detta ögonblick upphörde mannen med plymerna att
gestikulera, och med händerna stödda mot knäna, åsåg han
själv i halvt lutad ställning sex arbetares ansträngningar att
upplyfta en huggen sten så högt, att en planka, som var
ämnad att uppbära denna sten, kunde inskjutas så, att man
under den samma kunde fästa kranrepet.
De sex vid ena sidan av stenen, sysselsatta karlarna, som
dröpo av svett och häftigt flämtade, förenade alla sina
ansträngningar att lyfta den åtta eller tio tum från marken,
medan en sjunde stod färdig att, så snart det bleve en
tillräckligt stor öppning, inskjuta den planka, som skulle
uppbära stenen. Men redan hade stenen två gånger fallit dem
ur händerna, innan den kommit nog högt upp, att träklossen
kunnat skjutas inunder.
Det faller av sig självt, att för varje gång stenen åter föll
ned, hade arbetarna tagit ett språng tillbaka, på det den ej
i fallet skulle krossa deras fötter.
Varje gång hade också stenen sjunkit allt djupare ned i
leran, vilket ännu mera försvårade arbetet.
En tredje ansträngning, som gjordes med tilltagande
modstulenhet, lyckades ej bättre än de förra.
Och ändå hade mannen med plymerna, då de sex
arbetarna lutat sig ned över stenen, själv med väldig stämma
kommenderat: Hugg i! såsom vanligtvis brukas vid alla de
handarbeten, för vilka det erfordras styrka.
Nu rätade han upp sig.
- Vad vill det här säga? yttrade han; har jag då att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
