- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
276

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Biskopen i Vannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

liknar mycket fördelen av den ställning, de kämpande av
beräkning eller vana, söka intaga platsen för en tvekamp.

D’Artagnan lät icke narra sig av denna manöver, men han
låtsade ej märka den. Han såg sig fången, men just för det
han var fången, fann hän sig själv stadd på väg till
upptäckter, och han, en gammal beprövad krigare, brydde sig föga
om att till utseendet låta slå sig, blott han av sitt förmenta
nederlag kunde hämta segerns fördelar.

Aramis började samtalet.

- Ack, min bäste vän, min gode d’Artagnan! Vilken
lycklig slump!

- Denna slump, min högvördige vän, vill jag kalla
vänskap, svarade d’Artagnan. Jag sökte dig, såsom jag alltid sökt
dig, så snart jag haft något viktigt företag att tillbjuda dig
eller några timmars frihet att ägna dig.

- Åh, verkligen? återtog Aramis lugnt; sökte du mig?

- Ja, han sökte dig, bäste Aramis, inföll Portos, och till
bevis därpå spårade han även upp mig på Belle-Isle. Det var
ju rätt artigt av honom, icke sant?

- Ack, ja visst, yttrade Aramis, på Belle-Isle . . .

- Gott! tänkte d1 Artagnan, där har redan den dumme
Portos utan att ana det avlossat första skottet med
anfallskanonen.

- På Belle-Isle? upprepade Aramis; i detta hål, denna
ödemark! Det var i sanning ganska artigt!

- Och jag underrättade honom, att du var i Vannes,
fortfor Portos i samma ton.

D’Artagnan lade på sin läpp ett uttryck av nästan ironisk
illparighet.

- Jag visste det nog, men jag ville se, återtog han.

- Vad ville du se?

- Om vår gamla vänskap ännu alltid ägde bestånd, om vid
återseendet våra hjärtan, huru förslöade de än blivit av åren,
ännu kunde framkalla det uppriktiga glädjerop, varmed man
hälsar en väns ankomst.

- Nå väl, du blev troligtvis tillfredsställd? frågade Aramis.

- Så där.

- Hur såf

- Jo, Portos sade mig: Tyst! och du ...

- Nå väl, och jag?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free