- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
277

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Biskopen i Vannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

- Du gav mig din välsignelse.

- Vad kan du mer begära, min vän? återtog Aramis
småleende; det är det dyrbaraste, en stackars prelat som jag har
att ti 11 bjuda.

- Åh, min bäste vän!

- Jo visst

- Det säges emellertid i Paris, att biskopsdömet i Vannes
är ett av de indräktigaste i Frankrike.

- Ah, du talar om timliga ägodelar! sade Aramis med
otvungen min.

- Ja, visst gör jag det. Och jag sätter värde på sådana,
jag.

- Nå, låt oss i sådant fall tala om dylikt, återtog Aramis
med ett småleende.

- Du erkänner således, att du är en av de rikaste prelater
i Frankrike?

- Min vän, efter du fordrar räkenskap av mig, så vill jag
säga dig, att biskopsdömet i Vannes ger tjugo tusen livrés i
årlig inkomst, varken mer eller mindre. Det är ett stift, som
innehåller hundrasextio församlingar.

- Det är ganska vackert, anmärkte d’Artagnan.

- Ståtligt, sade Portos.

- Emellertid, återtog d’Artagnan, i det han skarpt
betraktade Aramis, har du väl ändå icke för alltid begravit dig här?

- Förlåt mig, ordet "begravit’1 vill jag ej godkänna.

- Men jag tycker, att man på ett sådant avstånd från Paris
verkligen är begraven, åtminstone i det närmaste.

- Min vän, jag blir till åren, sade Aramis; stadslivets
buller och rörelse behaga mig ej mer. Vid femtiosju år bör man
söka lugn och begrundande. Detta har jag funnit här. Vad
finnes väl på en gång vackrare och allvarsammare än detta
gamla Armorica? Här, bäste d’Artagnan, finner jag
motsatsen av vad jag förr tyckte om, och just sådant erfordras vid
slutet av livet, som är en motsats till dess början. Något
litet av mina forna nöjen får jag ännu här tid efter annan
smaka, dock utan att det rycker mig från omsorgen för min
eviga välfärd. Jag är ännu av denna världen, och ändå
närmar jag mig till Gud med vart steg jag tar.

- Vältalig, klok, tystlåten, är du sannerligen en fulländad
prelat, Aramis, och jag önskar dig lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free