Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Biskopen i Vannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
- Mig! utropade Aramis. Mig! På ett år, som jag varit
här, har jag ej enda gång varit över havet.
- Ah, yttrade d’Artagnan, jag trodde ej, att du var så kär
i hemmet!
- Ack, min bäste vän, jag måste säga dig, att jag icke mer
är sådan, jag var förr i världen. Att rida besvärar mig, att
fara till sjöss tröttar mig; jag är en stackars skröplig präst,
som alltid beklagar sig, alltid knotar och är böjd. för köttets
späkning, vilken synes mig vara en försoning med
ålderdomen, en underhandling med döden. Jag håller mig vackert
vid mitt biskopssäte, bäste d’Artagnan.
- Nå, så mycket bättre, min vän, ty vi bli sannolikt
grannar.
- Bah! sade Aramis, icke utan ett visst uttryck av
förvåning, den han icke en gång sökte dölja; du min granne?
- Ja, min Gud, ja!
- Huru hänger det i hop?
- Jo, jag ämnar köpa ganska indräktiga saltdammar, som
äro belägna mellan Pirial och Croisic. Föreställ dig, mm
vän, en avkastning av tolv procent i ren behållning; aldrig
vänpris, aldrig extra omkostnader; den redliga, ordentliga
oceanen lämnar var sjätte timme sitt tillskott till min kassa.
Jag är den förste parisare, som uttänkt en dylik spekulation.
Jag ber dig, tala ej om det för någon, innan kort skola vi
vidare språkas vid därom. Jag får en landsträcka om tre
lieues för trettio tusen livrés.
Aramis kastade på Portos en blick, som ville han fråga
honom, om allt detta verkligen vore sant, om icke
tilläventyrs en snara låge förborgad under denna skenbara
likgiltighet. Men snart, liksom skämdes han över att ha frågat
denne dålige bundsförvant till råds, samlade han åter alla
sina krafter till ett nytt angrepp eller ett nytt försvar.
- Man har sagt mig, yttrade han, att du haft några tvister
med hovet, men att du, nu som alltid, min käre d’Artagnan,
dragit dig ur spelet med bibehållen krigsära.
- Jag! utropade musketören med ett ljudligt skratt, som
dock ej var tillräckligt att dölja hans förlägenhet, ty på
grund av dessa Aramis’ ord kunde han tro honom vara
underrättad om det förhållande, vari han senast stått till
konungen; jag! Ah’ berätta mig det, inin bäste Aramis!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
