Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Biskopen i Vannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
känt honom, vore ju ingenting ont i det? Herr Fouquet är
en mycket bra man.
- Aha!
- En stor statsman.
Aramis gjorde en åtbörd av likgiltighet
- En allsmäktig minister.
- Jag beror endast av konungen och påven, sade Aramis.
- Nå, men så hör då, återtog d*Artagnan i den mest
okonstlade ton, jag säger detta, blott emedan herr Fouquets
namn här ligger på allas läppar. Hela slätten här tillhör
herr Fouquet, de saltdammar jag ämnar köpa tillhöra herr
Fouquet, ön, på vilket Portos blivit topograf, äges av herr
Fouquet, garnisonen tillhör herr Fouquet, kaparfartygen
tillhöra också herr Fouquet. Jag tillstår därför, att jag ej
skulle förvånas, om du fått din förläning eller rättare ditt
biskopsstift av herr Fouquet. Han är en annan härskare än
konungen, det är alltsammans, men också är han lika mäktig
som en konung.
- Gud vare lov, min vän, jag har ingen länsherre, jag
tillhör ingen och är alldeles fri, svarade Aramis, som under
detta samtal med ögat följde varje åtbörd av d1 Artagnan och
varje blinkning av Portos.
Men d1 Artagnan syntes likgiltig och Portos orörlig; de
skickligt mattade huggen parerades av en lika skicklig
motståndare; ej ett enda av dem träffade.
Icke dess mindre erforo de båda det besvärliga i en dylik
strid, och tillsägelsen, att aftonmåltiden var serverad,
mottogs av alla med nöje.
Aftonmåltiden ändrade gången av samtalet. För övrigt
insåg man, att varken den ene eller den andre skulle lyckas
få veta mera, i synnerhet som de båda voro på sin vakt.
Portos begrep alls ingenting. Han förblev orörlig, emedan
Aramis gett honom en .vink. Aftonmåltiden var alltså för
honom blott en aftonmåltid. Men detta var också nog för
Portos.
D1 Artagnan ådagalade en sprittande munterhet.
Aramis överträffade sig själv genom sin lugna fryntlighet.
Portos åt som salig Pelops.
Man sprakade om krig och finanser, om de sköna konsterna
och om kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
