- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
287

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Portos ångrar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Castramétation*?

- Alldeles riktigt, men jag kommer aldrig i håg det

- Sä mycket bättre! Han såg väl icke händelsevis vår
befästningsplan?

- Jo visst.

- Ah, för tusan!

- Men var lugn; jag hade utplånat din stil med gummi
elasticum. Han kunde omöjligen ana, att du givit mig
några råd i och för detta arbete.

- Vår vän har ganska goda ögon.

- Vad kan du väl frukta?

- Jag fruktar, att alltsammans är upptäckt, Portos. Det
gäller således nu att avböja en stor olycka. Jag har befallt
mitt folk att stänga alla portarna. Före dagens inbrott
slipper ej d’Artagnan ut. Din häst står redan sadlad; du rider
den till första stationen; klockan fem på morgonen har du
tillryggalagt femton lieues. Kom!

Nu började Aramis, lika snabbt som den skickligaste
kammartjänare, att påkläda Portos det ena plagget efter det
andra.

Halvt förvirrad, halvt bestört, lät Portos honom hållas och
utbredde sig i ursäkter.

När han var färdig, tog Aramis honom vid handen och ledde
honom, i det han försiktigt lät honom sätta foten på varje
trappsteg, så att han icke skulle stöta sig mot
dörröppningarna på andra sidan om trappan; han vände honom helt ledigt,
vart han ville, som om han, Aramis, varit jätten och Portos
dvärgen.

Hans själ satte liv och rörelse i den andres kropp.

En sadlad häst väntade honom i själva verket på gården.

Portos satte sig upp i sadeln.

Därpå tog Aramis själv hästen vid tygeln och förde den
över halmen, som blivit utströdd på gården, i den påtagliga
avsikten att döva bullret av hovslagen. Därjämte tryckte han
hästens näsborrar, för att den icke skulle gnägga.

Så snart han väl kommit utom sista porten, drog han till
sig Portos, som nu ämnade begiva sig av utan att en gång
fråga varför.

* Konsten att utsticka läger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free