- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
292

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Portos ångrar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

- Varför det då?

- För att se efter, om Portos ridit bort.

- Och . . .? frågade biskopen.

- Jo, det fattas en häst i krubban n:r 5, Goliat.

Som man lätt inser, var hela detta samtal ej alldeles fritt
från en viss tvungenhet å musketörens sida, varemot Aramis
var själva artigheten.

- Ah, nu förstår jag, huru det är! sade Aramis, sedan han
ett ögonblick funderat. Portos har ridit ut för att göra oss en
överraskning.

- En överraskning?

- Ja, kanalen, som går från Vannes till havet, är ganska
rik på änder och beckasiner; det är Portos1 favoritjakt; han
har troligtvis med sig hem till frukost åt oss.

- Tror du det? yttrade d’Artagnan.

- Jag är övertygad därom. Vart skulle han annars begivit
sig? Jag slår vad, att han tagit med sig en bössa.

- Det är möjligt, sade d’Artagnan.

- Vet du, vad du skall göra, min bäste vän? Stig till häst
och rid efter honom.

- Du har rätt, svarade d’Artagnan; det har jag lust att
göra.

- Vill du, att någon skall ledsaga dig?

- Nej, tack! Portos är lätt att känna igen. Jag frågar
mig för.

- Vill du ha en bössa?

- Nej, tack!

– Låt sadla åt dig vilken häst du vill.

- Den jag red i går, då jag kom från Belle-Isle.

- Må göra! Befall i mitt hus som i ditt eget.

Aramis ringde och gav befallning att sadla den häst, herr
d’Artagnan behagade utvälja åt sig.

D’Artagnan följde betjänten, som fått sig uppdraget att
verkställa denna befallning.

Då han kom till dörren, vek betjänten åt sidan för att lämna
rum åt d’Artagnan.

I detta ögonblick mötte hans öga husbondens. Av en
rynkning på ögonbrynen kunde den skarpsynte spionen förstå, att
nian skulle låta d’Artagnan göra, som han ville.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free