- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
293

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Portos ångrar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

D’Artagnan steg till häst; Aramis hörde hovslagen mot den
stenlagda gården.
Ett ögonblick därefter inträdde åter betjänten.

- Nå? frågade biskopen.

- Monseigneur, han följer kanalen och ställer kosan åt
havet, svarade tjänaren.

- Gott! återtog Aramis.

I själva verket red också d’Artagnan, sedan han förjagat
alla misstankar, åt oceanen till, under hopp att på heden eller
på stranden få se den kolossala silhuetten av sin vän Portos.

D’Artagnan tyckte sig i var enda vattenpuss finna spår av
hästfötter.

Emellanåt inbillade han sig höra bösskott.

Denna villa räckte tre timmar.

I två hela timmar sökte d1 Artagnan efter Portas.

Under tredje timmen vände han tillbaka till biskopshuset.

- Vi måste ha ridit om varandra på vägen, sade han; jag
finner troligtvis de båda kamraterna sitta vid bordet och
avbida min återkomst.

D’Artagnan missräknade sig. Han återfann lika litet Portos

i biskopshuset, som han funnit honom på stranden av kanalen.

Med otröstlig min väntade honom Aramis överst på trappan.

- Har man icke hunnit upp dig, min käre d’Artagnan?
ropade han på avstånd, så snart han varseblev musketören.

- Nej. Skulle du ha skickat någon efter mig?

- Jag är otröstlig, min bäste vän, otröstlig över, att du
förgäves ridit ut; men omkring klockan sju kom pastorn från
Saint-Paterne; han hade mött du Vallon, som då red bort, och
som, då han ej velat väcka någon här, bad honom säga mig,
det han av fruktan, att man under hans frånvaro kunde spela
honom något fult spratt, ville begagna morgonfloden för att
fara tillbaka till Belle-Isle.

- Men säg, mig, Goliat har väl icke följt med de fyra milen
över sjön?

- Det är väl hela sex mil, sade Aramis.

- I sådant fall ännu mindre.

- Därför, min vän, återtog prelaten med ett fryntligt
leende, står också Goliat nu i stallet, och jag kan försäkra dig, att
han är högst belåten hie4 att icke mera bära Portos på sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free