- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
296

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Portos ångrar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

- Monseigneur? upprepade han.

- Ja, visst; känner du icke igen mig, ditt nöt?

- Jo, ni är Chevalier d1 Artagnan.

- Nå, släpp in mig då.

- Det är överflödigt.

- Varför det?

- Emedan hans högvördighet icke är hemma.

- Huru? Är hans högvördighet icke hemma? Var är han
då?

- Borta,

- Borta?

- Ja.

- Var då?

- Det vet jag icke, men kanske han underrättat herr
che-valiern därom.

- Huru? På vad sätt skulle han kunnat göra det?

- I det här brevet, som han lämnat mig till herr chevaliern,
Kammartjänaren tog upp ett brev ur fickan.

- Giv hit då, slyngel! sade d’Artagnan, i det han ryckte
brevet ur hans hand. Ja, fortfor d’Artagnan, då han läst
första raden, ja, nu begriper jag!

- Han läste halvhögt:
"Min bäste vän!

En högst maktpåliggande angelägenhet kallar mig till en
av församlingarna i mitt stift. Jag hoppades få se dig före
min avresa, men jag uppger detta hopp, då jag betänker, att
du troligtvis två eller tre dagar stannar kvar på Belle-Isle hos
vår käre Portos.

Roa dig bra, men försök ej mäta dig med honom vid bordet;
det är ett råd, som jag till och med skulle givit Atos i hans
skönaste och bästa tid.

Farväl, min bäste vän! Var övertygad, att jag mycket
beklagar, det jag icke bättre och längre fått njuta av ditt
angenäma sällskap."

- För tusan, utropade d’Artagnan, man har lurat mig! Ah,
mitt dumma nöt, mitt ärkenöt! Men skrattar bäst, som
skrattar sist! Ah, lurad, lurad som en apa, vilken man räcker en
ihålig nöt!

Han gav kammartjänaren, som alltjämt skrattade, ett slag
på munnen och störtade ut ur biskopshuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free