Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. D'Artagnan flyger, portos snarkar, Aramis ger råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
tat jag har tio timmars försprång, vara här två timmar efter
mig.
- Men oförmodade hinder?
- För honom givas inga hinder
- Om hästar felas?
- Då springer han fortare än hästarna.
- Vilken man! Gode Gud!
- Ja, han är en man, som jag älskar och beundrar; jag
älskar honom, emedan han är god, storsinnad, rättskaffens;
jag beundrar honom, emedan han för mig representerar
höjden av all mänsklig kraft; men så mycket jag än älskar och
beundrar honom, fruktar jag honom likväl och tar mina mått
och steg emot honom. Jag inskränker mig alltså till att säga
eder, min herre: om två timmar är d’Artagn an här; förekom
honom, skynda till Louvre och tala med konungen, innan
d’Artagnan talat med honom,
- Vad skall jag säga konungen?
- Ingenting, skänk honom endast Belle-Isle.
- Ah, herr d’Herblay, herr d’Herblay, utropade Fouquet, att
våra planer så plötsligt strandade!
- Då en plan strandat, har man alltid en annan i
beredskap; låt oss aldrig förtvivla, och skynda nu, min herre,
skynda.
- Men denna så omsorgsfullt valda garnison skall
konungen strax låta byta om.
- Denna garnison, min herre, tillhörde konungen, då den
gjorde sitt intåg på Belle-Isle; i dag tillhör den eder, och så
är det med alla garnisoner efter fjorton dagars tjänst. Låt
honom göra det, min herre. Ser ni någon olägenhet i att efter
ett års förlopp äga en hel armé i stället för blott ett eller två
regementen? Inser ni icke, att eder nuvarande garnison skall
skaffa eder anhängare i La Rochelle, i Nantes, i Bordeaux, i
Toulouse, över allt, dit man skickar den? Skynda till
konungen, min herre, skynda; tiden går, och medan vi förspilla
tiden, flyger d’Artagnan som en pil på landsvägen.
- Herr d’Herblay, ni vet, att vart enda av edra ord är ett
frö, som bär frukt i mitt huvud; jag far till Louvren.
- Nu genast, icke sant?
- Jag begär endast tid att ömsa kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
