Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. D'Artagnan flyger, portos snarkar, Aramis ger råd - 40. Fouquet handlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
hans axlar kunde ej undgå att väcka en viss beundran: en
sådan kraf tf ull het är nästan något gudomligt.
Portos’ jättelika ben och fötter hade svällt så, att hans
läderstövlar spruckit därav; hela hans ofantliga kropp hade
antagit stenens orörlighet. Portos rörde sig icke mer än
granitjätten, som ligger på slätten vid Girgenti.
På Pellisons befallning företog sig en kammartjänare att
skära upp Portos1 stövlar, ty ingen makt i världen hade
förmått draga dem av honom.
Man skar av honom stövlarna bit för bit, och hans ben
sjönko åter ned på sängen; man skar även av honom hans övriga
kläder, bar honom i ett bad, lät honom ligga där en timme,
påklädde honom sedan rent linne och lade honom i en
uppvärmd säng, allt med sådana ansträngningar och mödor, att
de borde besvärat till och med en död, men de förmådde ej
en gång öppna ögonen på Portos och avbröto ej en enda
sekund det förfärliga bullret av hans snarkningar.
Aramis, som hade en ömtålig och nervös natur, men dock
var begåvad med ett säreget mod, ville även å sin sida trotsa
tröttheten, men han nedsjönk vanmäktig på en stol där han
envisades att få kvarsitta.
Man lyfte upp honom och bar honom in i närmaste rum,
där sängens vila ej dröjde att framkalla själens lugn.
40. FOUQUET HANDLAR.
Under tiden körde Fouquet i fullt galopp med sina
engelska hästar till Louvren.
Konungen och Colbert arbetade tillsammans.
Plötsligen blev konungen tankfull. De två dödsdomar, han
vid början av sin regering undertecknat, återkommo stundom
för hans minne.
Det var två sorgfläckar, han såg med öppna ögon, två
blodfläckar, dem han med tillslutna ögon skådade.
- Min herre, sade han plötsligt till intendenten, det
förefaller mig ibland, som dessa två män, vilka ni låtit döma, ej
voro så särdeles stora brottslingar.
- Sire, de voro utsedda bland mängden av förpaktare,
vilken sannerligen behövde minskas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
