- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
307

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Fouquet handlar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

Colbert sköt fram för konungen ett papper och räckte honom
en penna.

I detta ögonblick öppnade hovvaktmästaren dörren och
anmälde herr överintendenten.

Ludvig bleknade.

Colbert släppte pennan och avlägsnade sig från konungen,
över vilken han, lik en ond ängel, utbredde sina svarta vingar.

överintendenten inträdde som en hovman, vilken i en enda
blick uppfattar ställningen.

Denna ställning var icke lugnande för Fouquet, huru säkert
medvetande han ock hade om sin styrka. Colberts lilla, av
avunden vidgade, mörka öga och Ludvig XIV:s klara, av vrede
lågande blick bebådade en hotande fara.

I avseende på rykten, som uppstå vid hovet, äro hovmän
som gamla soldater, vilka mitt under vindens och lövens sus
igenkänna det avlägsna bullret av en väpnad trupp; de
kunna, sedan de lyssnat, ungefär bestämma, huru många man,
som marschera, huru många vapen, som genljuda, huru
många kanoner, som rulla.

Fouquet behövde således blott rådfråga den tystnad, som
uppstått vid hans ankomst; han fann den full av hotande
upptäckter.

Konungen lämnade honom tid att framskrida till mitten av
rummet. Hans ungdomliga blyghet ålade honom denna
ögonblickliga återhållsamhet. Fouquet tog djärvt tillfället i akt.

- Sire, sade han, jag var otålig att få träffa eders majestät.

- Varför det? frågade Ludvig.

- För att meddela eder en angenäm underrättelse.

Med undantag av den personliga storheten och hjärtats
frikostighet liknade Colbert i många avseenden Fouquet. Han
hade samma iakttagelseförmåga, samma människokännedom
och dessutom den stora självbehärskning, som ger hycklaren
tid att överlägga och samla sina krafter.

Han gissade, att Fouquet gick att möta det slag han
ämnade honom. Hans ögon blixtrade.

- Vad då för underrättelse? frågade konungen.
Fouquet lade en pappersrulle på bordet.

- Behagar eders majestät kasta ögat på detta arbete? sade
han.

Konungen upprullade långsamt papperen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free